Djabriyyahs mentor

Allâh (´azza wa djall) sade:

قَالَ فَبِمَا أَغْوَيْتَنِي لأَقْعُدَنَّ لَهُمْ صِرَاطَكَ الْمُسْتَقِيمَ

”Han sade: ”Eftersom Du har låtit mig begå ett felsteg, svär jag att jag skall lägga mig i bakhåll för dem längs Din raka väg.”1

Titta hur den vidrige argumenterade med ödet och beslutet. Han sade:

فَبِمَا أَغْوَيْتَنِي

”Eftersom Du har låtit mig begå ett felsteg…”

Han sade inte:

”Eftersom jag har begått felsteg så ber jag Dig om förlåtelse och ångrar mig inför Dig.”

Detta är Djabriyyahs dogm; de skyller på ödet och beslutet när de gör stora synder och trotsar. De ursäktar sig själva och säger att det var bestämt att de skulle synda. Visst är det bestämt, men ni är orsaken:

أَوَلَمَّا أَصَابَتْكُم مُّصِيبَةٌ قَدْ أَصَبْتُم مِّثْلَيْهَا قُلْتُمْ أَنَّى هَذَا قُلْ هُوَ مِنْ عِندِ أَنْفُسِكُمْ إِنَّ اللّهَ عَلَى كُلِّ شَيْءٍ قَدِيرٌ

”Och när ni nu har drabbats av ett hårt slag, efter att ha tillfogat [era fiender] ett två gånger hårdare [slag], frågar ni kanske: ”Hur har detta kunnat ske?” Säg: ”Det som har skett har sin rot inom er själva.” Allâh har allt i sin makt.”2

وَمَا أَصَابَكُم مِّن مُّصِيبَةٍ فَبِمَا كَسَبَتْ أَيْدِيكُمْ وَيَعْفُو عَن كَثِيرٍ

”Ingen motgång drabbar er som inte är en följd av era egna händers verk; ändå är det mycket som Han förlåter.”3

Iblîs erkände inte sin synd; han sade:

فَبِمَا أَغْوَيْتَنِي

”Eftersom Du har låtit mig begå ett felsteg…”

Å andra sidan erkände både Âdam och hans maka sina synder:

قَالاَ رَبَّنَا ظَلَمْنَا أَنفُسَنَا وَإِن لَّمْ تَغْفِرْ لَنَا وَتَرْحَمْنَا لَنَكُونَنَّ مِنَ الْخَاسِرِينَ

”De sade: ”Herre! Vi har gjort oss själva orätt. Om Du inte ger oss Din förlåtelse och förbarmar Dig över oss är vi helt visst [för alltid] förlorade.”4

فَتَلَقَّى آدَمُ مِن رَّبِّهِ كَلِمَاتٍ فَتَابَ عَلَيْهِ إِنَّهُ هُوَ التَّوَّابُ الرَّحِيمُ

”Âdam nåddes av ord från sin Herre och Han tog emot hans ånger – Han är Den som går den ångerfulle till mötes, den Barmhärtige.”5

17:16

23:165

342:30

47:23

52:37