Dispyter och tvister inom religionen

26 – Abû Qilâbah sade:

”Sitt inte med Ahl-ul-Ahwâ’ och diskutera inte med dem. Jag fruktar att de kommer att påverka er med sin villfarelse eller få er att få något om bakfoten på samma sätt som de fick det om bakfoten.”

27 – Mu´âwiyah bin Qurrah sade:

”Dispyter inom religionen får handlingarna att gå om intet.”

28 – ´Umar bin ´Abdil-´Azîz sade:

”Den som låter meningen med sin religion vara debatt, kommer att ständigt förflyttas fram och tillbaka.”

29 – Ma´n bin ´Îsâ sade:

”En dag gick Mâlik bin Anas ut ur moskén. Så småningom hanns han upp av en man som kallades för Abûl-Hawriyyah som hade anklagats för Irdjâ’. Han sade: ”Abû ´Abdillâh, kan du lyssna på vad jag har att säga? Låt mig tala och debattera med dig och tala om för dig vad jag tycker och tänker.” Han sade: ”Vad händer om du besegrar mig?” Han sade: ”Om jag segrar, får du följa mig.” Då sade han: ”Vad händer om en annan man kommer som besegrar oss båda?” Han sade: ”Då får vi följa honom.” Mâlik (rahimahullâh) sade: ”´Abdullâh, Allâh har sänt Muhammad (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) med en enda religion. Jag anser att du förflyttar dig från en religion till en annan.” ´Umar bin ´Abdil-´Azîz sade:

”Den som låter meningen med sin religion vara debatt, kommer att ständigt förflyttas fram och tillbaka.”

30 – Salâm bin Abî Mutî´ sade:

”En man från Ahl-ul-Ahwâ kom till Ayyûb as-Sikhtiyânî och sade: ”Abû Bakr, låt mig fråga dig om en sak.” Ayyûb vände då honom ryggen och visade med sitt finger: ”Inte ens en halv sak.”

31 – Ismâ´îl bin Khâridjah sade:

”Två män från Ahl-ul-Ahwâ’ kom in till Muhammad bin Sîrîn och sade: ”Abû Bakr, får vi berätta en hadîth för dig?” Han sade: ”Nej.” Då sade de: ”Får vi läsa upp en vers ur Qur’ânen för dig?” Han sade: ”Nej. Antingen reser ni er upp och går iväg från mig eller så reser jag mig upp och går iväg från er.”

32 – Ibn Qays sade:

”Jag sade till al-Hakam: ”Vad fick människorna att bli tvungna att falla i drifter?” Han sade: ”Dispyter.”

33 – Ziyâd bin Kulayb sade:

”Abû ´Amrah sade till Ibrâhîm: ”Abû ´Imrân, vilken av dessa drifter tycker du bäst om? Själv är jag förtjust i din åsikt och därför vill jag följa dig.” Då sade han: ”Allâh har inte låtit något gott finnas i dem. Det är bara utsmyckning från Satan.””

34 – al-Awzâ´î sade:

”Håll dig till föregångarnas rapporteringar, även om människorna skulle förkasta dig. Och håll dig borta från människornas åsikter, även om de skulle försköna dem för dig med fagert tal.”

35 – Den som har kunskap och sunt förnuft, ser allt vad vi har nämnt i denna bok från allra första början och vet sålunda att han är i behov av att handla utmed det. Om Allâh (´azza wa djall) önskar honom väl, kommer han att hålla sig till Allâhs sändebuds (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) Sunnah, följeslagarna och deras efterträdare bland muslimernas imamer. Han kommer att studera för att gynna sig själv och för att avvärja okunnigheten från sig själv. Hans avsikt är att lära sig för Allâhs (´azza wa djall) skull. Hans avsikt är inte att lära sig för att debattera, argumentera och tvista. Inte heller är det världsliga livet hans avsikt. Den som har denna avsikt kommer att – om Allâh vill – räddas från drifter, innovationer och villfarelser. I detta skede kommer han att följa de föregående muslimska imamerna.

36 – Om någon ställer frågan: ”Vad skall en person göra om han har fått kunskap från Allâh (´azza wa djall) för att därefter konfronteras av en annan person som ställer honom frågor för att debattera och tvista med honom? Anser du inte att han skall debattera med honom för att fastställa bevisen för honom och avvisa honom?” svaras det på följande sätt:

Det är just detta vi har förbjudits. Detta är just vad de tidigare imamerna har förbjudit oss.

37 – Om han säger: ”Vad skall man göra då?” sägs det:

”Om den som ställer dig frågor gör det för att få reda på sanningen och inte för att tvista, skall du förklara sanningen för honom. Däremot skall denna diskussion vara baserad på kunskap hämtad från Boken, Sunnah, följeslagarna och muslimernas imamer. Vill personen däremot tvista och argumentera med dig, anser de lärda det vara föraktfullt. I detta fall skall du inte debattera med honom utan i stället slå vakt om din religion.”

38 – Om någon ställer frågan: ”Skall vi bara låta dem sprida lögner och hålla tyst?” svaras det på följande sätt:

Att du ignorerar och bojkottar dem är värre för dem än att du debatterar med dem. Detta är vad som har sagts av Salafs imamer.

39 – Ayyûb as-Sikhtiyânî sade:

”De tycker att det är värre att jag ignorerar dem än att jag avvisar dem.”

40 – Ibn ´Abbâs (radhiya Allâhu ´anhumâ) sade:

”Sitt inte med Ahl-ul-Ahwâ’; sannerligen blir hjärtan sjuka av att sitta med dem.”

41 – Mahdî bin Maymûn al-Azdî sade:

”Jag såg hur en man ville debattera med Muhammad bin Sîrîn, men han sade till honom: ”Jag vet vad du vill, men jag kommer inte att debattera med dig.””

42 – Hör du inte – må Allâh förbarma Sig över dig – vad Abû Qilâbah sade:

”Sitt inte med Ahl-ul-Ahwâ’ och diskutera inte med dem. Jag fruktar att de kommer att påverka er med sin villfarelse eller få er att få något om bakfoten på samma sätt som de fick det om bakfoten.”?

43 – Hör du inte vad al-Hasan sade efter att en man hade ställt honom frågan:

”Debatterar du inte inom religionen?” Då sade al-Hasan till honom: ”Vad gäller mig, har jag förstått min religion. Om du har blivit av med din religion, skall du gå och hitta den.”

44 – Om en person säger: ”Skall man inte debattera med dem om det blir nödvändigt att man gör det för att fastställa bevisen mot dem?”, sägs det:

”Det är endast nödvändigt att debattera med en av de onda metodikernas förebilder som sätter människorna på prövning och manar dem till sin metodik. Exempel på det är de tre kaliferna på Ahmad bin Hanbals (rahimahullâh) tid. De satte folk på prövning och manade dem till sin onda metodik. Härmed var det nödvändigt för de lärda att skydda religionen. Deras avsikt med det var att låta allmänheten kunna skilja mellan sanning och lögn. Följaktligen debatterade dem med utav nöd och inte utav fri vilja. Slutligen fastställde Allâh (´azza wa djall) sanningen genom Ahmad bin Hanbal och dem som var upprättade på hans metodik. Å andra sidan förnedrade och avslöjade Allâh Mu´tazilah. Till sist fick allmänheten reda på att sanningen var det Ahmad bin Hanbal och de som följde honom var upprättade på fram till Domedagen.”

45 – Därefter befaller vi att man slår vakt om Allâhs sändebuds (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) Sunnah, hans följeslagares Sunnah, deras efterträdares väg och Imâmernas uttalanden. Några av dem är Mâlik bin Anas, al-Awzâ´î, Sufyân ath-Thawrî, Ibn-ul-Mubârak, ash-Shâfi´î, Ahmad bin Hanbal, al-Qâsim bin Sallâm och de som var upprättade på deras metodik. Alla andra ignorerar vi. Vi debatterar inte. Vi tvistar inte. Vi argumenterar inte. Om vi ser en innovatör gå på ena sidan av vägen, tar vi den andra. Om vi råkar sitta i en sittning med en innovatör i, reser vi oss upp från den och går iväg. Det är så här våra företrädare har uppfostrat oss!

46 – Abû Qilâbah sade:

”Ahl-ul-Ahwâ’ är villfarelsens folk. Jag anser att deras enda slutgiltiga destination är Elden.”

47 – al-Hasan al-Basrî sade:

”En innovatör får varken sin bön, fasta, vallfärd, kamp eller någonting annat accepterad.”

48 – Abû Qilâbah sade:

”Aldrig någonsin har en man innoverat en innovation, utan att ha förklarat svärdet vara lovligt.”

49 – Om en person säger: ”Vi känner till detta du har nämnt och klargjort. Men vad anser du om vi debatterar om något som inte består av drifter, debatter, tvister och liknande? Exempel på det är Fiqh-frågor som rening, bön, allmosan, fastan, vallfärd, äktenskap och skilsmässa. Är det tillåtet att diskutera liknande frågor eller är även de förbjudna? Skulle du kunna förklara för oss hur detta går till?” sägs det:

Detta du nyligen nämnde undkommer sällan en tvist. Det slutar med att den enas med prövningar och till sist är det Satan som är segraren.

Om han då ifrågasätter det, sägs det:

Denna fråga har blivit alldeles för vanlig bland de lärda. Däri försöker en person överväldiga en annan, besegra honom och övermanna honom med bevis. Detta får den andre att förargas och höja rösten. Var och en vill att den andre felar. Detta är ett ytterst allvarligt fel och dess konsekvens är inte berömvärd. Att du vill att din motståndare felar är ett fel och en kolossal olydnad från din sida. Likaså är det ett fel och en kolossal olydnad från din motståndares sida när han vill att du felar.

Om han då säger: ”Men om vi debatterar för att dra nytta?” sägs det:

Det är vad det framstår som, men debatten kommer ändå att bestå av något annat.

Om du är från Hidjâz och din debattör är irakier och ni verkligen vi dra nytta, skall du säga till honom:

”Må Allâh förbarma Sig över dig. Denna fråga har de lärda skilda åsikter om. Låt oss diskutera den som ett råd och inte som en seger. Om sanningen ligger i dina händer, kommer jag att följa dig och lämna min åsikt, och om den ligger i mina händer, får du följa mig och lämna din åsikt. Jag vill varken att du gör fel eller att jag övermannar dig.”

Om debatten går till på detta vis, anses det vara berömvärt och fint