Det ville Muhammad

´Allâmah Rabî´ bin Hâdî al-Madkhalî

al-Idjâbât al-Djaliyyah ´an-il-Qadâyâ al-Manhadjiyyah, sid. 17-18

När dessa människor kommer åt makten förnedrar de muslimerna och främjar inte alls deras välfärd. De beslagtar deras egendomar, förslavar dem och förnedrar dem mer än vad kanske kommunister eller sekulära hade gjort. De klär avguderi och villfarelse i islamisk klädsel. Det finns inte en villfarelse utan att de klär den i islamisk klädsel. De talar om islamisk demokrati, islamisk socialism, islamisk musik, islamiskt diskotek och så vidare. Därefter ordnar de konferenser för religionsenighet i islams namn, avgudar i islams namn och gör all sorts villfarelse i islams namn. Så slutar alla kall som är politiskt lagda. De vänder ryggen åt dogmen och är bara ute efter makt. Sålunda måste samfundet vakna och inse dessa människors bedrägeri, acceptera sann islam och acceptera kallare som kallar till profeternas dogm och metodik. Sändebudet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) erbjöds makt men avböjde. Han ville plantera dogm i jorden. Han planterade monoteism och grävde upp avguderi. Det var Allâhs sändebuds (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) mål. Under sina tretton år i Makkah kallade han enbart till monoteism. Han kallade inte till några andra islamiska ritualer frånsett bönen som föreskrevs tio år efter att profetskapet inletts. Varken sprit eller ränta förbjöds. Inga straff verkställdes. Inget sådant fanns i Makkah. Alla sådana föreskrifter kom efter att dogmen blivit djupt rotad i människorna och en islamisk stat grundats. Först då började profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) kämpa och verkställa straff. Allâh (´azza wa djall) sände inte sändebud för att de skulle störta makthavare och ta över makten; Han sände dem för att kalla människorna till dyrkan av Allâh allena och röja reliker och avgudar.