Det sunda förnuftets kännetecken

´Allâmah ´Abdur-Rahmân bin Nâsir as-Sa´dî (d. 1376)

Taysîr-ul-Karîm, sid. 722

Allâh (´azza wa djall) sade:

الَّذِينَ يَسْتَمِعُونَ الْقَوْلَ فَيَتَّبِعُونَ أَحْسَنَهُ أُوْلَئِكَ الَّذِينَ هَدَاهُمُ اللَّهُ وَأُوْلَئِكَ هُمْ أُوْلُوا الْأَلْبَابِ

De som lyssnar till ordet och följer det bästa av det. Det är dem som Allâh vägleder och de som har förstånd.”1

Allâh vägleder dem till fina karaktärer och handlingar:

وَأُوْلَئِكَ هُمْ أُوْلُوا الْأَلْبَابِ

… och de som har förstånd.”

De har rent förnuft. Till deras förstånd och beslutsamhet hör att de kan skilja på gott och ont och följaktligen prioritera det goda framför dess motsats. Det kännetecknar ett förnuft. Förnuftet har faktiskt inget annat kännetecken. En person som inte skiljer på gott och ont saknar sunt förnuft. Inte heller har han sunt förnuft om han besitter urskiljningsförmåga men väljer att prioritera sin frestelse framför sitt förnuft varvid han låter sitt förnuft vara underordnat frestelsen. Därmed är hans förnuft nedsatt.

139:18