Det som inte kan tvättas skall inte heller bestrykas

Ibn Hazm ansåg att det inte är föreskrivet att bestryka spjälor och sade:

”Beviset för det är Allâhs (ta´âlâ) ord:

لاَ يُكَلِّفُ اللّهُ نَفْسًا إِلاَّ وُسْعَهَا

”Allâh lägger inte på någon en tyngre börda än han kan bära.”1

samt Allâhs sändebuds (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) ord:

”Om jag befaller er något så skall ni uppfylla det så gott ni kan.”

Baserat på Qur’ânen och Sunnah faller den oförmögne personens skyldighet. En ersättning är en föreskrift och en föreskrift fastställs endast via Qur’ânen eller Sunnah. Det finns inget bevis i Qur’ânen eller Sunnah som ersätter otvättbara kroppsdelar med bestrykning av spjälor eller andra förband. Sålunda faller den åsikten.”2

Därefter nämnde han ash-Sha´bîs överensstämmande åsikt samt samma åsikt som delas av Dâwûd och hans kollegor. Den är – om Allâh vill – korrekt.

Angående Ibn ´Umars (radhiya Allâhu ´anhumâ) bestrykning av spjäla, så sade Ibn Hazm att handlingen utgör inget bevis för dess plikt. Det har även rapporterats autentiskt att Ibn ´Umar tvättade innanför ögonlocken i samband med tvagning och bad. Den handlingen är inte föreskriven, än mindre obligatorisk.

12:286

2al-Muhallâ (2/74).