Efter att Fâtimah bint Qays vänteperiod hade tagit slut, kom hon till profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) och berättade det för honom. Därefter berättade hon för honom att både Abû Djahm och Mu´âwiyah bin Abî Sufyân hade friat till henne. Hon nämnde dem för honom för att veta vad han har att säga om dem. Vad sade profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam)? Han sade inte det vissa säger:

”Det finns gott i alla människor.”

Han nämnde en brist i dem båda:

”Vad gäller Abû Djahm, tar han inte bort käppen från sin axel. Vad gäller Mu´âwiyah, så är han pank utan pengar.”

Att han inte tar bort käppen från sin axel kan förklaras på två sätt. Det första är att han slår kvinnor mycket och det andra är att han reser mycket. Araberna brukade resa med käpp på axeln. I vilket fall som helst, är båda egenskaperna en brist i mannen som kvinnan inte behagas av. Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) beskrevs Abû Djahm på detta skräckinjagande sättet.

Vad Mu´âwiyah beträffar, beskrev han som fattig och utan status. Kvinnan ville härmed varken ha den ene eller den andre.

Poängen i det hela är att profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) baktalade dem båda. Men detta baktal är obligatoriskt för kvinnans bästa. Därför måste vi förstå felet hos dem som inte råder dem som ber om råd. Exempel på det är en man som vill be om en kvinnas hand. När han beger sig till hennes granne för att fråga om henne, svarar han med samma svar:

”Det finns gott i alla människor.”

Han svarar på detta vis trots att han vet att hon har brister som att titta på det hon inte har rätt till, gå ut ur hemmet och inte vara lämplig för en rättfärdig muslimsk man. Eller att hon inte förrättar bönen, klär sig fel när hon går ut, arbetar och så vidare. Varför råder han inte? Han är rädd för baktal. Allt detta måste klargöras för personen som vill be om kvinnans hand och frågar om råd.