Det islamiska landet enligt Khawâridj

En av de största prövningarna som muslimerna har råkat ut för i dag av dessa grupper är al-Ikhwân al-Muslimûn och dess tre inriktningar:

1 – Bannâ’iyyah, efter grundaren Hasan al-Bannâ.

2 – Qutbiyyah, efter Sayyid Qutb.

3 – Surûriyyah, efter Muhammad Surûr.

Deras ideologi består av de värsta upproren; utgång från Sunnah och utgång från samlingen.

Vad Sunnah beträffar, så sade profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) när han blev frågad om den räddade gruppen:

”Den som följer det som jag och mina följeslagare följer idag.”1

Han befallde att hans väg och hans renläriga kalifers väg följs och sade:

”Håll fast vid min Sunnah och mina vägledda kalifers Sunnah efter mig. Håll fast vid den och bit tag i den med kindtänderna. Håll er borta från de nyinförda frågorna. Varje nyinförd fråga är en innovation och varje innovation är en villfarelse.”2

De lämnar denna Sunnah klart och tydligt i sina böcker, verk och artiklar som består av många avvikelser från Sunnah, fördömanden av dem som håller fast vid Salafs metodik, innovationer och hyllningar till Ahl-ul-Bid´a.

Vad samlingen beträffar, anser de att man inte skall lyda den muslimske makthavaren och att man skall göra uppror mot honom. De hetsar lekmännen och de obildade mot honom i alla länder vari de har ett kall. Texterna som befaller lydnad till makthavaren, sammanhållning och fasthållning vid profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) och hans följeslagares väg misstolkar de och påstår att Salaf hade två förklaringar till allt det:

1 – Samlingen gäller endast kring den vars ledarskap de är enade om, nämligen en ledare som stämmer överens med Qur’ânen och Sunnah. Detta är den materiella betydelsen av samlingen, även kallad för politisk dito.

2 – Samlingen är de som följer det profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) och hans följeslagare följde, oavsett om det finns någon ledare eller inte. Detta är den kunskapsrelaterade betydelsen av samlingen, även kallad för själslig dito3.

Därför säger de att muslimerna inte har någon samling eller ledare sett till den materiella bemärkelsen trots att de vet att Saudiarabien, som tillämpar Sharî´ah, existerar och likaså andra islamiska länder vilkas makthavare det är svårt att göra Takfîr på. Men för att kunna manipulera och bedra samt undkomma denna barriär, förvränger de texterna för att komma fram till att det enda erkända landet är kalifatets rike eller ett land däri makthavaren utropar sig vara alla muslimers ledare. Därav faller de i flera avvikelser däribland falska tolkningar av Sharî´ahs texter. En annan är att de opponerar sig muslimernas samstämmighet. En annan är att de opponerar sig den sanna verkligheten. Vissa av dem är så pass våghalsiga att de till och med gör Takfîr på makthavarna i det här landet – Saudiarabien – och i andra länder. Några av dessa är Abû Qatâdah, Abû Muhammad al-Maqdisî, Muhammad Surûr och andra.

1at-Tirmidhî (2641).

2at-Tirmidhî (2676).

3ath-Thawâbit wal-Mughayyirât, sid. 19, av Salâh as-Sâwî.