Det islamiska landet enligt Abû Hanîfah

Våra kollegor är inte oense om att ett otroget land blir islamiskt då islamiska lagar råder däri. Å andra sidan är de oense om hur ett islamiskt land blir otroget. Abû Hanîfah sade:

”Det blir endast otroget om tre villkor har uppfyllts:

1 – Att de otrogna lagarna råder i landet.

2 – Att det gränsar med ett otroget land.

3 – Att varken muslimer eller skyddsskattebetalande hädare erhåller muslimers säkerhet.”

Abû Yûsuf och Muhammad (rahimahumâ Allâh) sade:

”Ett land blir otroget om otrogna lagar råder i det.”

Deras resonemang är baserat på att islamiskt respektive otroget land associeras med islam respektive otro. De båda orden associeras med ett land bara om islam respektive otro råder i landet. På samma sätt kallas paradiset för ”Fredens boning” och elden för den ”Eviga fördömelsens boning”, ty i den ena boningen finns fred och i den andra finns evig fördömelse. Sålunda räknas ett land som islamiskt respektive otroget utifrån dess rådande lagar. Om otrogna lagar råder i ett land, räknas det som otroget varför det är korrekt att associera det med otro. Också blir ett land islamiskt om islamiska lagar råder i det villkorslöst. Likaså blir ett land otroget om otrogna lagar råder däri – och Allâh vet bättre.

Apropå Abû Hanîfahs (rahimahullâh) resonemang, baseras det på att ett land inte associeras med islam eller otro. Det han syftar på är säkerhet och rädsla. Så om muslimerna lever i en absolut säkerhet medan de otrogna lever i en absolut rädsla, är landet islamiskt. Och om de otrogna lever i en absolut säkerhet och muslimerna i en absolut rädsla, är landet otroget. Med andra ord är domarna baserade på säkerhet och rädsla och inte på islam och otro.