Imâm Muhammad bin Sâlih bin ´Uthaymîn (d. 1421)

Tafsîr al-Qur’ân al-Karîm, al-Kahf, s. 102-103

Allâh (´azza wa djall) sade:

وَمَنْ أَظْلَمُ مِمَّن ذُكِّرَ بِآيَاتِ رَبِّهِ فَأَعْرَضَ عَنْهَا وَنَسِيَ مَا قَدَّمَتْ يَدَاهُ

”Vem är mer orättfärdig än den som när han påminns om sin Herres budskap vänder ryggen åt dem och glömmer det han gjort?”1

Hans Herres budskap är både universella och religiösa. Ett exempel på detta är att när det sägs till honom att Allâh skrämmer Sina slavar med sol- och månförmörkelse, vänder han ryggen åt det och säger att de är bara naturfenomen och inga hot eller varningar. Det är ett sätt att vända ryggen åt dem. Dessutom är det många som tar del av Allâhs religiösa budskap för att sedermera vända ryggen åt dem.

وَنَسِيَ مَا قَدَّمَتْ يَدَاهُ

”… och glömmer det han gjort?”

Det vill säga all otro, alla synder, allt högmod och annat som får en att förkasta sanningen. Ju mer en människa syndar desto svårare har hon för att acceptera sanningen. Som Allâh (´azza wa djall) sade:

فَلَمَّا زَاغُوا أَزَاغَ اللَّهُ قُلُوبَهُمْ وَاللَّهُ لَا يَهْدِي الْقَوْمَ الْفَاسِقِينَ

”Men när de vek av, vilseledde Allâh deras hjärtan; Allâh leder inte dem som förhärdar sig i trots.”2

Därför är det obligatoriskt att veta att sjuka hjärtan hör till de hårdaste straffen. Visst är det ett straff att förlora en kär person eller en kär egendom, men det är värre att straffas med ett avvikande hjärta. Därför sade Ibn-ul-Qayyim (rahimahullâh):

Vid Allâh! Jag räds inte synder,

ty de är på överseendets och förlåtelsens väg

Däremot befarar jag att hjärtat avviker

från denna Uppenbarelsen och Qur’ânen

Det är vad den kloka människan räds. Alla andra olyckor stryker synder och kanske till och med får slavens tro att stiga.