Det hårda hjärtat

Allâh (´azza wa djall) sade:

ثُمَّ قَسَتْ قُلُوبُكُم مِّن بَعْدِ ذَلِكَ فَهِيَ كَالْحِجَارَةِ أَوْ أَشَدُّ قَسْوَةً وَإِنَّ مِنَ الْحِجَارَةِ لَمَا يَتَفَجَّرُ مِنْهُ الأَنْهَارُ وَإِنَّ مِنْهَا لَمَا يَشَّقَّقُ فَيَخْرُجُ مِنْهُ الْمَاء وَإِنَّ مِنْهَا لَمَا يَهْبِطُ مِنْ خَشْيَةِ اللّهِ وَمَا اللّهُ بِغَافِلٍ عَمَّا تَعْمَلُونَ

Efter [allt] detta förhärdades era hjärtan och blev som stenar – hårdare än stenar. Det finns klippor som låter källådror springa fram och de som, när de rämnar, lösgör vatten. Och det finns de som störtar i djupet i bävan inför Allâh. Allâh förbiser ingenting av vad ni gör.”1

al-Djâhidh sade att pronomenet i (وَإِنَّ مِنْهَا) refererar till hjärtan och inte till klippor. Den åsikten är osund. Hela sammanhanget åsyftar konkret att dessa människors hjärtan är så hårda när de varken accepterar sanning eller berörs av tillrättavisningar, att inte ens klippor, som är de hårdaste och stabilaste substanserna, kan mätas med den hårdheten. Klipporna kan trots allt mjukna något, källådror kan springa fram genom dem och de lösgör vatten när de rämnar på grund av deras bävan och underkastelse inför Allâh. Till skillnad från de hjärtan.

12:74