Imâm Ibn-ul-Qayyim (rahimahullâh) sade:

”I helhet är ett friskt hjärta det som bara bryr sig om Allâh, älskar bara för Allâhs sak, avser bara för Allâh, ägnar hela sin kropp åt Allâh, ägnar alla sina handlingar åt Allâh, sover för Allâhs sak och är vaket för Allâhs sak.”1

Det framstår i Ibrâhîms (´alayhis-salâm) ord:

يَوْمَ لَا يَنفَعُ مَالٌ وَلَا بَنُونَ إِلَّا مَنْ أَتَى اللَّهَ بِقَلْبٍ سَلِيمٍ

”Den Dag då varken rikedom eller söners [mångfald] skall vara till gagn och då bara den [kan känna sig trygg] som stiger fram inför Allâh med rent hjärta.”2

Ett rent hjärta är det som ägnas endast Allâh och ingen annan på något som helst sätt. Det är det rena hjärtat som är räddat från Allâhs straff på Domedagen. En sådan person gör alla sina handlingar, rörelser, stillhet, givningar och tagningar för Allâhs sak. Allâh (djalla wa ´alâ) sade till Sin profet Muhammad (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam):

قُلْ إِنَّ صَلاَتِي وَنُسُكِي وَمَحْيَايَ وَمَمَاتِي لِلّهِ رَبِّ الْعَالَمِينَ لاَ شَرِيكَ لَهُ وَبِذَلِكَ أُمِرْتُ وَأَنَاْ أَوَّلُ الْمُسْلِمِينَ

”Säg: ”Min bön och all min andakt, mitt liv och min död tillhör Allâh, världarnas Herre, Han som inte har någon vid Sin sida; till detta har jag kallats och jag är den förste av muslimerna.”3

Så är personen som är uppriktig mot Allâh (´azza wa djall).