Det får Ahl-ul-Bid´a inte äta

Allâh (subhânahu wa ta´âlâ) sade:

إِنَّمَا حَرَّمَ عَلَيْكُمُ الْمَيْتَةَ وَالدَّمَ وَلَحْمَ الْخِنزِيرِ وَمَا أُهِلَّ بِهِ لِغَيْرِ اللّهِ فَمَنِ اضْطُرَّ غَيْرَ بَاغٍ وَلاَ عَادٍ فَلا إِثْمَ عَلَيْهِ إِنَّ اللّهَ غَفُورٌ رَّحِيمٌ

”Vad Han har förbjudit er är kött av självdöda djur, blod och svinkött och sådant som offrats åt en annan än Allâh. Men den som nödgas – inte den som av trots överträder eller som går längre än så – begår ingen synd. Allâh är ständigt förlåtande, barmhärtig.”1

Masrûq sade:

”Den som blir nödgad att äta kött av självdöda djur, blod och svinkött och vare sig äter eller dricker och dör, hamnar i helvetet.”

De lärda har delade uppfattningar om hur mycket den nödgade får äta av det självdöda djuret. Vissa sade att han får äta i den mån att han överlever. Den åsikten delar Abû Hanîfah (radhiya Allâhu ´anh) och är en av ash-Shâfi´îs (radhiya Allâhu ´anh) åsikter. Andra säger att han får äta sig mätt. Den åsikten delar Mâlik (rahimahullâh). Sahl bin ´Abdillâh sade:

”Allâhs ord:

غَيْرَ بَاغٍ

”… inte den som av trots överträder…”

syftar på den som lämnar Samlingen:

وَلاَ عَادٍ

”… eller som går längre än så…”

syftar på innovatören som motstrider Sunnah. Innovatören får inte äta förbjudet kött i tid av nöd.”

12:173