Det fanns inga Sûfiyyah på profetens tid

Jag lovprisar Allâh (subhânahu wa ta´âlâ) för att våra lärde (rahimahumullâh) har klargjort Sûfiyyahs tillstånd, avvikelse och villfarelse. Tasawwuf i sig är innoverat. Allâh (ta´âlâ) namngav oss ”muslimer” medan de kallar sig själva för ”Sûfiyyah”. Det namnet fanns inte på profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam), Abû Bakrs, ´Umars, ´Uthmâns, ´Alîs eller någon annan följeslagares tid. Även om Abû Nu´aym inkluderade vissa följeslagare bland följeslagarna, så har de lärda fördömd honom med all rätt.

Angående (Tâdj-ud-Dîn) as-Subkî, så var han en äkta Ash´arî. När Imâm adh-Dhahabî kritiserade vissa av Ashâ´irahs imamer sade as-Subkî:

”Av det kan jag inte förstå något annat än att vår Shaykhs hjärta har blivit igentäppt.”

Detta sade han i sin bok ”Qâ´idah fîl-Djarh wat-Ta´dîl” som finns inom hans ”Tabaqât-ush-Shâfi´iyyah”. Så försvarar han falskheten och falskhetens folk. Han nämner Sûfiyyahs myter. Likaså försvarar han Ashâ´irah. Därför skall man inte lägga någon vikt vid det han nämner i sin bok ”Tabaqât-ush-Shâfi´iyyah” när det kommer till Tasawwuf, Ashâ´irah eller förtal av Imâm adh-Dhahabî. Detsamma gäller hans fader (Taqiyy-ud-Dîn as-Subkî) som förtalade Shaykh-ul-Islâm Ibn Taymiyyah och skrev en bok vid namnet ”Shann-ul-Ghârah fîr-Radd ´alâ man ankara Sunniyyat-iz-Ziyârah”.