Det är möjligt att se Allâh

Publicerad: 2010-05-18
Författare: Imâm Shams-ud-Dîn bin Qayyim-il-Djawziyyah (d. 751)
Källa: Hâdîl-Arwâh ilâ Bilâd-il-Afrâh, sid. 230-232

 

Det första beviset: Allâh (subhânah) berättade att mannen som var sin tids kunnigaste skapelse om Allâh och som Han talade med och var Hans elit på jorden bad Honom att visa Sig för honom. Då sade hans Herre (tabârak wa ta´âlâ) till honom:

“Du kommer inte att få se Mig; men se på berget – om det står kvar stadigt där det står, skall du få se Mig.” Och då hans Herre visade Sig för berget krossades det till en grushög.”1

Denna vers utgör ett bevis på flera sätt:

Det första: Det är otänkbart att profeten som talade med den Nåderike och som är Hans ädla sändebud ber Allâh om något som är omöjligt för Allâh. Faktum är att just en sådan fråga hör till de största falskheterna och omöjligheterna. Liknande fråga anser grekernas och de faraoniska sabiernas avkomma vara av samma slag som att be Allâh äta, dricka och sova – något Allâh är höjder över.

Det är ytterst märkligt att sabiernas, elddyrkarnas, avgudadyrkarnas, Djahmiyyahs och faraonernas anhängare är kunnigare om Allâh än Mûsâ bin ´Imrân om vad som är möjligt och omöjligt för Honom!

Det andra: Allâh (subhânah) fördömde inte hans fråga vilket Han hade gjort om den hade varit omöjlig. Sålunda fördömde Han inte heller Ibrâhîm när han bad Honom visa honom hur Han återupplivar det döda. Inte heller fördömde Han ´Îsâ bin Maryam när han bad Honom sända ned ett matbord från himlen. Däremot fördömde Han Nûh när han bad Honom rädda hans otrogne son och sade:

“Jag förmanar dig för att du inte skall bli [som] en av de okunniga.” Han sade: “Herre, bevara mig för att be Dig om något som jag inte har kännedom om. Om inte Du förlåter mig och förbarmar Dig över mig blir jag en av de förlorade!”2

Det tredje: Han sade att han inte kommer att se Honom, inte att han inte ser Honom, att Han inte syns eller att det är omöjligt att se Honom. Skillnaderna är klara och tydliga för den som funderar.

Faktum är att detta bevisar att Allâh (subhânahu wa ta´âlâ) visst syns, men att Mûsâ inte klarar av att se Honom i detta liv på grund av den mänskliga svagheten när det kommer till att se Allâh. Detta klargörs av det:

Fjärde sättet: Han sade:

“Men se på berget – om det står kvar stadigt där det står, skall du få se Mig.”

Han underrättade honom att inte ens berget med dess styrka och stadighet klarar av att stå kvar stadigt när Han visar Sig för det i detta liv. Vad skall man då säga om den svaga människan?

Det femte: Allâh (ta´âlâ) var kapabel till att låta berget förbli stadigt på dess plats. Det var alltså möjligt och Han lät det vara en förutsättning för att Mûsâ skulle få se Honom. Om det hade varit omöjligt för Honom att visa Sig, skulle Han inte ha låtit något möjligt utgöra en förutsättning för Mûsâ att få se Honom.

Det sjätte: Han (subhânahu wa ta´âlâ) sade:

“Och då hans Herre visade Sig för berget krossades det till en grushög.”

Detta hör till de klaraste bevisen för att det är möjligt att se Allâh (tabârak wa ta´âlâ). Om det är möjligt för Honom att visa Sig för ett livlöst berg som varken belönas eller straffas, är det en ännu större sannolikhet att Han visar Sig för Sina profeter, sändebud och nära vänner i paradiset. På så sätt lät Han honom veta att om inte ett berg förblir stadigt på dess plats efter att Han har visat Sig för det, så är människan ännu svagare för att uppleva det.

Det sjunde: Hans Herre (subhânahu wa ta´âlâ) talade med honom, tilltalade honom, hade en nära konversation med honom och ropade på honom. Om allt detta är möjligt utan någon medlare och tolk, är det en större sannolikhet att få se Honom.

Vad berör Allâhs ord “Du kommer inte att få se Mig”, så är det ett nekande som berör framtiden. Det är alltså inte ett evigt nekande även om det till och med skulle tyda på det. Allâh sade om judarnas önskan om döden:

“Men de kommer aldrig att önska sig det.”3

Därefter sade Han att de säger:

“Mâlik! Be din Herre att Han dömer oss till förintelse!”4

1 7:143

2 11:46-47

3 2:95

4 43:77