Publicerad: 2012-05-18
Författare: Imâm Muhammad bin Sâlih bin ´Uthaymîn
Källa: ash-Sharh al-Mumti´ (12/386-387)

Det är förbjudet för makarna att skjuta upp på varandras rättigheter. Exempel på det är att frun säger till maken att hon behöver skor och maken bara skjuter upp på det och säger ”Om Allâh vill”. Dagarna går utan att frun får skorna. Detta är förbjudet för honom. Han är ålagd att uppfylla hennes behov. Det är dock inte obligatoriskt för honom att köpa kläder till henne så fort ett nytt klädesplagg kommer ut i affären. I detta fall köper han inte till henne. Ty kvinnan har ingen gräns. Det han är ålagd är att förse henne med det som hon behöver. I detta fall förser han henne med det direkt utan att skjuta upp på det.

Om det då är förbjudet att skjuta upp på varandras rättigheter, är det ännu mer förbjudet att vägra dem varandra helt och hållet.

På samma sätt är det förbjudet att förse henne med det som hon är i behov av mot sin vilja och att han därtill påminner henne om det som han gör för henne. I och med att det är obligatoriskt för dig att förse henne med detta, skall du inte påminna henne om vad du gör för henne.

Detsamma gäller kvinnan. Hon får inte skjuta upp på mannens rättigheter. Om han befaller henne inom något som hon måste lyda honom, är det inte tillåtet för henne att skjuta upp på det. Därför nämns det i den autentiska hadîthen:

”Om mannen kallar på sin fru och hon vägrar, förbannar änglarna henne till dess att hon vaknar på på morgonen.”1

Detta är ingen liten sak. Likaså är det förbjudet för henne att förse honom med hans rättigheter på ett irriterat sätt. Det är som att hon ger honom hans rättighet med förakt och en rynkad panna och utan ett leende. Om en man skulle prövas med en sådan kvinna, skall han se till att tillrättavisa henne, bojkotta henne och slå henne så att hon blir bra. Allâh (ta´âlâ) sade:

وَاللاَّتِي تَخَافُونَ نُشُوزَهُنَّ فَعِظُوهُنَّ وَاهْجُرُوهُنَّ فِي الْمَضَاجِعِ وَاضْرِبُوهُنَّ فَإِنْ أَطَعْنَكُمْ فَلاَ تَبْغُواْ عَلَيْهِنَّ سَبِيلاً

”Om ni ser tecken på illvilja hos dem, förmana dem då och varna dem och [om detta inte hjälper] håll er borta från deras nattläger och [som sista utväg] slå dem. Om de sedan visar sig medgörliga, sök då inte sak med dem.”2

Vi har alltså tre fall här; att man vägrar en plikt, skjuter upp på den och gör den mot sin vilja. Alla tre är förbjudna. Rättigheter måste uppfyllas utan minsta lilla tvekan.