Det är en resa

Rapporteringar är tydliga med att profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) och hans följe slog ihop och kortade bönerna under vallfärden. Det är inte bekräftat att någon av dem fortsatte be efter hans Taslîm i Minâ, Muzdalifah eller ´Arafah. Den fulltaliga bönen bads i Makkah.

Jag har också klargjort att det finns inget bekräftat bevis från profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) för hur lång en färd ska vara för att den ska utgöra en resa. Också har jag klarlagt att den starkaste åsikten sett till bevisen är att varje färd som enligt sed räknas som resa är en resa därav tillåtet att korta bönen. ´Allâmah Ibn-ul-Qayyim (rahimahullâh) sade i ”Zâd-ul-Ma´âd”:

Efter predikan i ´Arafah befallde han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) Bilâl att kalla till bön. Därefter läste han Iqâmah varvid han bad Dhuhr med två Raka´ât och läste tyst. Det var en fredag, vilket bevisar att resenären ber inte fredagsbön. Därefter läste han Iqâmah ånyo varvid han bad ´Asr med två Raka´ât. I sitt följe hade han folk från Makkah som rättade sig efter hans bön och både förkortade och slog ihop sina böner. Därom råder inga tvivel. Han befallde dem inte att be fulltaliga böner eller varje bön i respektive tid. Den som påstår att han sade:

Fullborda era böner, vi är resenärer.”

förfelar klart och tydligt. Det sade han till dem i samband med Erövringen av Makkah och inne i Makkah, ty de var hemmastadda där. Således är den mest korrekta åsikten i sakfrågan att Makkahs invånare ska korta och slå ihop bönerna i ´Arafah, precis som de gjorde med profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam). Detta är det klaraste beviset för att en resa inte är begränsad vid ett visst avstånd eller ett visst antal dagar.”