Fråga: Finns det något du skulle vilja säga till vår Shaykh al-Albânî (hafidhahullâh)?

Svar: Det är vi som är i behov av Shaykh al-Albânîs (hafidhahullâh) råd. Jag ber Allâh den Väldige att ta hand om honom och belöna honom väl för allt som han har gjort för Sunnah, islam och muslimerna.

Det är bra om han kan sitta med studenterna om det bara skulle vara en timme om dygnet. Om han inte klarar av det, ligger synden på dem som hindrar honom. En makthavare bad al-Bukhârî läsa upp för honom böckerna ”as-Sahîh” och ”at-Târikh [al-Kabîr]”. Då sade han att han inte kunde särskilja någon med kunskap och om han skulle hindra honom lära ut, fick det vara hans ursäkt hos Allâh. Därför säger vi till vår ädle Shaykh (hafidhahullâh) att han är ursäktad hos Allâh om någon hindrar honom lära ut. Annars råder jag honom att ge åtminstone en timme till studenterna i sitt hem eller i någon moské. Jag har dock fått reda på att han inte klarar av att göra det.

Dagens studenter behöver någon som lär dem hur de skall kalla till Allâhs (subhânahu wa ta´âlâ) religion och hur de skall förhålla sig till dessa regeringar och detta försumliga samhälle. De är i behov av att de lärda träder fram. De lärda är de som lägger saker och ting på rätt plats. Vad sade människorna som hungrade efter det världsliga när Qârûn kom ut?

فَخَرَجَ عَلَى قَوْمِهِ فِي زِينَتِهِ قَالَ الَّذِينَ يُرِيدُونَ الْحَيَاةَ الدُّنيَا يَا لَيْتَ لَنَا مِثْلَ مَا أُوتِيَ قَارُونُ إِنَّهُ لَذُو حَظٍّ عَظِيمٍ وَقَالَ الَّذِينَ أُوتُوا الْعِلْمَ وَيْلَكُمْ ثَوَابُ اللَّهِ خَيْرٌ لِّمَنْ آمَنَ وَعَمِلَ صَالِحًا وَلَا يُلَقَّاهَا إِلَّا الصَّابِرُونَ

Och [när] han gick ut bland folket i hela sin ståt, sade de som [bara] hade det jordiska livet för ögonen: ”Tänk om vi fick [äga] vad Qârûn har fått [äga]; han har verkligen gynnats av turen!” Men de som hade fått del av kunskap sade: ”Arma stackare! [Ni inser inte att] för den som tror och lever rättskaffens är Allâhs belöning vida bättre [än det som ni kan vinna i detta liv]; men denna [belöning] vinner ingen utom den som visar tålamod och uthållighet.”1

De lärda är ålagda att träda fram och sitta med lekmännen så gott de kan för att lära lekmännen, studenterna och dem som kallar till Allâhs religion. Kallet till Allâhs religion har blivit till en lek och splittring. Folk gömmer sig bakom det när de i själva verket kallar till splittring och partiväsen. De lärda måste frukta Allâh och komma ut i samhället på samma sätt som samhället är ålagt att ta kunskapen från de lärda. Allâh (´azza wa djall) sade:

فَاسْأَلُواْ أَهْلَ الذِّكْرِ إِن كُنتُمْ لاَ تَعْلَمُونَ

”Fråga då Påminnelsens folk, om ni inte vet det.”2

[Oklart]

När det är tid för val är lekmännen ålagda att fråga de lärda. När det är tid för röstningar är de ålagda att fråga de lärda. När revolter äger rum är de ålagda att fråga de lärda. När ett land angriper ett annat är de ålagda att fråga de lärda. Det är så det skall vara. De skall inte fråga de okunniga, de blodtörstiga eller Hizbiyyûn som utnyttjar läget för sitt partiväsen.