Det andra tvivlet bakom den dementerade högheten

Det andra tvivlet handlar om riktning. Det kan avvisas med Ibn Taymiyyahs ord:

Riktning kan betyda något existerande utöver Allâh. I så fall syftar ordet på en skapelse som exempelvis tronen och himlarna. Det kan också syfta på något som inte är existerande utöver Allâh (ta´âlâ), som exempelvis det som är ovanför skapelsen.

Det är välkänt att ordet ”riktning” varken bekräftas eller dementeras i Qur’ânen och Sunnah, till skillnad från höghet, resning, upphöjdhet, uppstigning till Honom och så vidare. Det är känt att det existerande består av Skaparen och skapelsen och att Skaparen (subhânahu wa ta´âlâ) är frånskild från skapelsen; inget av Hans essens är i Hans skapelser och inget av Hans skapelser är i Hans essens.

Menar ni som dementerar att Allâh är i en riktning att riktningen är en skapad existens? Allâh är ju inte inne i skapelsen. Eller menar ni att riktning är det som är ovanför skapelsen? I så fall finns det inga tvivel om att Allâh är ovanför skapelsen.

Samma sak sägs till den som bekräftar att Allâh är i en riktning; menar du att Allâh är ovanför skapelsen eller att Han är innanför skapelsen? Om du menar det första, så är det korrekt, och om du menar det sista, så är det fel.”1

Det bevisar att ordet ”riktning” nämns inte i Qur’ânen och Sunnah. Alltså skall det varken bekräftas eller dementeras, ty bådadera bär på inkorrekta betydelser. Det räcker att de oliktänkande anklagar dem som bekräftar högheten för falskheter för att man inte skall bekräfta den.

Inte heller skall man dementera riktningen i tro om att Allâhs (ta´âlâ) höghet fordrar en riktning. En sådan dementi består av flera förbud varav ett är att de slående bevisen för Hans (ta´âlâ) höghet avfärdas. Ett annat är att de troendes beskådning av Herren (´azza wa djall) på Domedagen avfärdas. Det säger Mu´tazilah och Shî´ah uttryckligt. Shî´ahs Ibn-ul-Mutahhir förklarade dementin i sin ”al-Minhâdj” och sade:

Ty Han är inte i någon riktning.”

Senare Ashâ´irah bekräftar beskådningen motsägelsefullt och säger att Han inte skall beskådas i någon riktning. De menar högheten. Shaykh-ul-Islâm sade:

Majoriteten av såväl dem som bekräftar beskådningen som dem som dementerar den säger att deras dogm är tvivelsutan osund, precis som deras dogm om talet. Därför säger Abû ´Abdillâh ar-Râzî att inga muslimska grupper säger det de säger om talet och beskådningen.”2

Därefter avvisade han de förnekande Mu´tazilah och Shî´ah starkt.

Sammanfattningsvis kan man säga att om riktning syftar på en skapelse utöver Allâh, så är Allâh (ta´âlâ) ovanför Sin skapelse och varken omges eller omsluts av den. Han är nämligen distanserad från Sin skapelse. Och om riktning syftar på något obefintligt ovanför skapelsen, så är det bara Allâh allena som är ovanför den. Det är det sistnämnda alternativet som brukas av dem som bekräftar högheten och citerar Salaf för att bekräfta Allâhs (ta´âlâ) riktning, vilket al-Qurtubî nämnde i slutet av sin bok. Ibn Rushd sade:

Angående riktningen, så har de lärda alltid beskrivit Allâh (subhânah) med den till dess att Mu´tazilah dementerade den. Med tiden anammades dementin av senare Ashâ´irah däribland Abûl-Ma´âlî och de som tog efter honom. Föreskriftens uppenbara skildringar fordrar emellertid att riktningen bekräftas. Exempelvis sade Han (ta´âlâ)…”

Han nämnde de kända Qur’ân-verserna för det och sade därpå:

Om dessa bevis skall missbrukas med tolkningar, slutar det med att hela föreskriften blir tolkad. Om det sägs att de är otydliga, slutar det med att hela föreskriften blir otydlig. Ty alla föreskrifter är enade om att Allâh är ovanför himlen och att änglarna steg ned från Honom med uppenbarelser till profeterna…”3

1at-Tadmuriyyah, sid. 45

2Minhâdj-us-Sunnah (2/252).

3al-Kashf ´an Manâhidj-il-Adillah, sid. 66