Den utmanande Qur’ânen

Imâm Muhammad bin Sâlih bin ´Uthaymîn (d. 1421)

Ahkâm min al-Qur’ân al-Karîm (1/257-258)

Allâh (tabârak wa ta´âlâ) sade:

وَإِذْ أَخَذْنَا مِيثَاقَكُمْ وَرَفَعْنَا فَوْقَكُمُ الطُّورَ خُذُواْ مَا آتَيْنَاكُم بِقُوَّةٍ وَاسْمَعُواْ قَالُواْ سَمِعْنَا وَعَصَيْنَا وَأُشْرِبُواْ فِي قُلُوبِهِمُ الْعِجْلَ بِكُفْرِهِمْ قُلْ بِئْسَمَا يَأْمُرُكُمْ بِهِ إِيمَانُكُمْ إِن كُنتُمْ مُّؤْمِنِينَ

”Och [minns] hur Vi slöt Vårt förbund med er med Sinai berg som vittne: “Håll med all kraft fast vid det som Vi har uppenbarat för er och lyd!” De sade: “Vi hör men vi lyder inte.” Till följd av deras brist på tro hade kalven helt bemäktigat sig deras hjärtan. Säg: “Om ni kallar er troende, är det sannerligen avskyvärt, det som er tro bjuder er att göra!”1

Versen bevisar att i samband med debatt ska debattören utmana sin motståndare så att hans motståndskraft framhävs. Utmanarens rang är högre än den utmanades. Givmilda Qur’ânen står ofta för utmaningar för att avslöja motståndarens oförmåga och att den är sann. Han (ta´âlâ) sade:

وَإِن كُنتُمْ فِي رَيْبٍ مِّمَّا نَزَّلْنَا عَلَى عَبْدِنَا فَأْتُواْ بِسُورَةٍ مِّن مِّثْلِهِ وَادْعُواْ شُهَدَاءكُم مِّن دُونِ اللّهِ إِنْ كُنْتُمْ صَادِقِينَ

”Och om ni tvivlar på något av det som Vi steg för steg har uppenbarat för Vår slav, kom då fram med en sura som kan jämföras med detta och kalla på era vittnen – andra än Allâh – om ni talar sanning.”2

أَمْ يَقُولُونَ تَقَوَّلَهُ بَل لَّا يُؤْمِنُونَ فَلْيَأْتُوا بِحَدِيثٍ مِّثْلِهِ إِن كَانُوا صَادِقِينَ

Säger de kanske: ‘Han har själv diktat ihop alltsammans?’ Nej, de vill inte tro! Låt dem då lägga fram en jämförbar text, om de talar sanning!”3

12:93

22:23

352:33-34