Publicerad: 2010-08-28
Författare: Imâm Muwaffaq-ud-Dîn bin Qudâmah al-Maqidsî
Källa: al-Muqni´ (1/21-24)
Kommentar: Imâm Sulaymân bin ´Abdillâh Âl ash-Shaykh
Källa: Hâshiyah ´alâ al-Muqni´ (1/21)

Den tredje: Orent vatten. Det är ett vatten som har ändrats efter att ha blandats med orenheter. Men är vattnet orent om det inte ändras samtidigt som det är en liten mängd? Ahmad bin Hanbal har två åsikter i frågan1.

Om vattnet skulle vara i en stor mängd, anses det vara rent förutom om det orena är urin eller en annan flytande orenhet. Här har Ahmad bin Hanbal två åsikter. Den första åsikten är att det inte är orent. Den andra åsikten är att det är orent förutom om det inte går att tas bort på grund av vattnets stora mängd.

Om renande vatten blandas med orent vatten, blir det renande så länge det inte är ändrat. Om det finns en stor mängd orent vatten vars orenhet försvinner av sig själv eller att det tas bort samt att mängden förblir stor, blir vattnet rent. Om det däremot är en liten mängd renande vatten eller någonting annat som blandas med det och ändrar det, förblir det orent. Det finns även de som anser det vara rent2.

Stor mängd vatten är två Qullah och liten mängd är det som är under det. Två Qullah motsvarar 190 liter. Är detta ungefärligt eller exakt? Hanâbilah har två åsikter i frågan.

Om en person tvivlar huruvida vattnet är orent efter att ha varit renande eller renande efter att ha varit orent, bygger han sin åsikt på det säkra. Om man inte vet huruvida vattnet är renande eller orent, är rättsskolans starkaste åsikt att man låter vattnet vara och i stället gör Tayammum. Är det ett villkor att hälla ut det eller blanda det? Ahmad bin Hanbal har två åsikter i denna frågan.

Om man inte vet huruvida vattnet är renande eller rent, tvår han sig från båda och förrättar endast en bön.

Om man inte vet vilka av kläderna som är rena och vilka som är smutsiga, förrättar han bönen i varje smutsigt klädesplagg för att därefter lägga till ytterligare en bön.