Den tidiga allmosan och bönen i Makkah

Imâm Ismâ´îl bin Kathîr ad-Dimashqî (d. 774)

Tafsîr al-Qur’ân al-´Adhîm (4/116)

Allâh (subhânahu wa ta´âlâ) sade:

وَيْلٌ لِّلْمُشْرِكِينَ الَّذِينَ لَا يُؤْتُونَ الزَّكَاةَ وَهُم بِالْآخِرَةِ هُمْ كَافِرُونَ

”Ve avgudadyrkarna, de som vägrar att betala allmosa; det är just de som förnekar livet efter detta!”1

as-Suddî sade:

Det vill säga att de inte ger allmosa.”

Mu´âwiyah bin Qurrah sade:

De är inte berättigade till allmosa.”

Qatâdah sade:

De betalar inte allmosa på sina egendomar.”

Det förefaller vara de flesta uttolkarnas åsikt och delas av Ibn Djarîr. Den kan dock diskuteras, ty allmosan blev först obligatorisk år 2 efter Utvandringen, medan denna vers uppenbarades under Makkah-epoken. Däremot är det inte osannolikt att grunden till välgörenhet och allmosa blev påbjuden i början av profetskapet, liksom Allâh (ta´âlâ) sade:

كُلُواْ مِن ثَمَرِهِ إِذَا أَثْمَرَ وَآتُواْ حَقَّهُ يَوْمَ حَصَادِهِ

”Ät av deras frukter när de har mognat och, när ni skördar, ge det som han har rätt till!”2

Därefter bestämdes allmosans gränser och mått i Madinah. På så sätt kollationeras de båda åsikterna. På samma sätt var grunden till bönen obligatorisk innan soluppgång och innan solnedgång i början av profetskapet. Därefter, i samband med Nattfärden och ett och ett halvt år innan Utvandringen, ålade Allâh (subhânahu wa ta´âlâ) Sitt sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) att be fem gånger om dagen och detaljerade dess villkor, pelare och annat relaterat steg för steg – och Allâh vet bättre.

141:6-7

26:141