Den största dumheten

Allâh (ta´âlâ) sade:

وَاتَّخَذَ قَوْمُ مُوسَى مِن بَعْدِهِ مِنْ حُلِيِّهِمْ عِجْلاً جَسَدًا لَّهُ خُوَارٌ أَلَمْ يَرَوْاْ أَنَّهُ لاَ يُكَلِّمُهُمْ وَلاَ يَهْدِيهِمْ سَبِيلاً اتَّخَذُوهُ وَكَانُواْ ظَالِمِينَ

”Och sedan Mûsâ lämnat dem satte folket upp en bild, till formen lik en kalv, [tillverkad] av deras guldsmycken, en kropp som lät höra ett bölande ljud. Märkte de inte att den varken talade till dem eller gav dem vägledning? De tillbad den och gjorde därmed sig själva svår orätt.”1

Avsaknad av tal är en väldigt stor defekt. Till och med de själva var fullkomligare än detta djur eller livlösa ting som inte förmådde att tala:

وَلاَ يَهْدِيهِمْ سَبِيلاً

”… eller gav dem vägledning?”

Det gav dem ingen religiös vägledning eller jordisk fördel. Det är både logiskt och naturligt att dyrkan ägnad åt något som varken talar, gagnar eller skadar är en av de största falskheterna och värsta dumheterna som finns:

اتَّخَذُوهُ وَكَانُواْ ظَالِمِينَ

”De tillbad den och gjorde därmed sig själva svår orätt.”

Ty de förvaltade dyrkan på fel sätt och avgudade något som Allâh inte har sänt ned något bevis för.

Versen är också ett bevis mot dem som förnekar Allâhs tal. Den som gör det avfärdar ett av Allâhs (ta´âlâ) gudomliga drag. Allâh nämnde hur det som inte talar saknar rätt att dyrkas.

17:148