Den stora människan enligt Sûfiyyahs Ibn ´Arabî

Otaliga gånger konstaterar Ibn ´Arabî i sina böcker att:

”Inget rymmer den absoluta Guden eftersom Han är sakerna och Sig själv.”1

Han säger också:

“Vår analys utifrån det underförstådda och autentiska besked är att Han är sakerna och sakerna är begränsade ehuru deras gränser varierar. Han är begränsad med varje begränsat tings begränsning. Inget begränsas utan att begränsningen är Sanningens begränsning. Han opererar i skapelserna, annars hade inte existensen varit korrekt. Han är alltså existensen… Världen är Hans avbildning, Han är den ordnade världens ande och Han är den stora människan.”2

Klarare och mer förbannat går inte att uttrycka sig. Att saker och ting är begränsade innebär att de är definierade. Enligt honom skall vi definiera Allâh med allting annat som är definierat. Så om vi definierar en människa, ett djur eller ett livlöst ting, så är det också definieringen av Allâh som är allting.

1Fusûs-ul-Hikam, sid. 226

2Fusûs-ul-Hikam, sid. 111