Den som förtalar ledaren är värre än ledaren

När jag var student satt jag med en grupp lärda. En av dem satt och förtalade en minister riktigt mycket. Jag sade till honom: ”Jag skall ställa dig en fråga i Allâhs namn som jag vill att du svarar mig ärligt på.” Han sade: ”Ja.” Jag sade: ”Det här förtalet som härrör från dig, beror det på en religiös motivering för att han har gjort en stor synd eller behandlat någon orättvist eller handlar det bara om att han har det bra ställt?” Han tänkte till lite och sade: ”Det beror faktiskt bara på att han är son till den och den, har på sig fina kläder, rider på utmärkta riddjur…” Han nämnde ett par saker och de närvarande började skratta. Då sade jag till honom: ”I så fall behandlar du honom orättvist. Du förtalar honom på detta orättvisa sätt framför Allâh. På Domedagen kommer du att återuppstå med dem som orättvist gav sig på andras heder. Det är värre än att orättvist ge sig på egendomar. Det vet var och en.”

Jag anser att den som orättvist ger sig på andras heder är våghalsigare än den som orättvist ger sig på andras egendomar. Ty en person som orättvist ger sig på egendomar motiveras av livsviljan. Därtill drar han jordisk nytta av sitt orättvisa byte ehuru det är rena och förbjudna mutor.

Personen som orättvist ger sig på andras heder går bara förlust och nederlag till mötes. Det är något som får ädla själar att distraheras från honom och sjunka i höga och starka personligheters ögon.