Den som förargar Fâtimah förargar profeten

”Samtliga har rapporterat att:

”Fâtimah är en del av mig. Den som besvärar henne besvärar mig. Den som besvärar mig besvärar Allâh.”

Denna hadîth rapporteras inte med denna formulering. Den har rapporterats med en annan formulering som exempelvis hadîthen i vilken ´Alî bad om Abû Djahls dotters hand. Då ställde sig profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) upp och sade:

”Banû Hâshim bin al-Mughîrah har bett mig om tillstånd om att få gifta bort sin dotter till ´Alî bin Abî Tâlib. Jag tillåter inte det. Jag tillåter inte det. Jag tillåter inte det. Fâtimah är en del av mig. Det som plågar henne plågar mig och det som besvärar henne besvärar mig. Däremot får Abû Tâlibs son skilja sig från min dotter och gifta sig med deras dotter.”

Orsaken bakom hadîthen är alltså ´Alîs (radhiya Allâhu ´anh) frieri till Abû Djahls dotter. Det råder inga tvivel om att orsaken hamnar under formuleringen. Det är inte tillåtet att utesluta orsaken från formuleringen.

Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Det som plågar henne plågar mig och det som besvärar henne besvärar mig.”

Det är allmänt känt att frieriet till Abû Djahls dotter fick Fâtimah att plågas och besväras. Det fick även profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) plågas och besväras. Om då detta hot berör handlaren, berör det först och främst ´Alî bin Abî Tâlib. Om hotet inte berör handlaren, förtjänar Abû Bakr att beröras ännu mindre av det än ´Alî.

Om det då sägs att ´Alî ångrade sig, fordrar det att han inte alls är felfri.

Om det då är möjligt att den som plågar och besvärar Fâtimah förlåts via ånger, är samma sak möjlig via goda handlingar som stryker bort synderna. Ty det som är större än denna synd stryks av goda handlingar, ånger och olyckor.

Denna synd är inte otro som Allâh endast förlåter via ånger. Om det vore så, skulle ´Alî ha lämnat islam – och skydd sökes hos Allâh – under profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) tid. Det är allmänt känt att Allâh (ta´âlâ) har skyddat ´Alî från något liknande.