Nasaréerna tillskriver Allâh en väldig orättvisa som saknar motsvarighet hos andra samfund. Också förtalar och skymfar de Allâh på ett makalöst vis. Ingen är så avlägsen från att dyrka, lova och prisa Allâh allena som de.

Den aktuella orättvisan handlar om att när Âdam åt från trädet blev Herren arg på honom och straffade hans avkomma med ett straff som varade tills att Messias korsfästes. Enligt dem befann sig avkomman i Satans fängelse och de som hann dö hamnade i helvetet. Till samma öde dömde de profeter som Nûh, Ibrâhîm, Mûsâ, Dâwûd och Sulaymân.

Det är allom bekant att Ibrâhîms fader var hedning och att Allâh inte ställde honom till svars för hans faders synder – hur kunde Han då ställa honom till svars för sin avlägsne faders synd? Om Âdam inte ångrade sig för sin synd vill säga. Vad ska man säga om han ångrade sig för sin synd, vilket Allâh har fastställt? Därefter påstår de att korsfästelsen (som i sig hör till de största synderna) är anledningen att Allâh dels räddade Âdam och hans avkomma från helvetet, dels straffade Satan. Detta trots att Satan har trotsat Allâh och förtjänat att straffas alltsedan han vägrat falla ned på ansikte inför Âdam och förvillat honom till dess att Messias sänts medan Âdams ättlingar har inte gjort något för att straffas för sin faders synd. Dessa myter får man inte ens beskylla de mest ignoranta och orättfärdiga kungarna för. Hur kan de påstå att de har en rättvis bild av Allâh och att till den rättvisan hör att Han inte befaller den förmögne lära sig det som gagnar denne i de båda liven samtidigt som de stiftar en dogm som fordrar att Hans skrift och sändebud beljugs, att Hans första skrift förvrängs och att Hans sista skrift beljugs samt att dogmen antyder Mûsâs, ´Îsâs och alla andra profeters och sändebuds avvikelse?