Den okunniges kall gör större skada än nytta

Den som inte har lärt sig hittills får se till att lära sig nu. Han är skyldig att lära sig och förstå Qur’ânen och Sunnah och memorera det han klarar av av Qur’ânen och Sunnah. Qur’ânen och Sunnah är hans vapen i kallet till Allâhs religion. Han skall förstå dem och förkunna dem på ett korrekt sätt. Med din okunnighet förvränger du texterna i Qur’ânen och Sunnah och tillämpar dem felaktigt utan att du vet om det.

Till följd därav varnade de lärda för att de okunniga skall ge sig in i kallet och debattera med folk. Det fenomenet frambringar dåliga konsekvenser och skadar Salafiyyah och Salafiyyûn. Därför säger Allâh (tabârak wa ta´âlâ):

قُلْ هَـذِهِ سَبِيلِي أَدْعُو إِلَى اللّهِ عَلَى بَصِيرَةٍ أَنَاْ وَمَنِ اتَّبَعَنِي وَسُبْحَانَ اللّهِ وَمَا أَنَاْ مِنَ الْمُشْرِكِينَ

”Säg: ”Detta är min väg: jag uppmanar med klarsyn och insikt att dyrka Allâh – jag och de som följer mig. Fri är Allâh från brister – och jag är inte en av avgudadyrkarna.””1

Det vill säga att jag och de som följer mig kallar till Allâhs religion med insikt, kunskap och visdom.

Om kallaren är okunnig om islams fundament och inte förstår Qur’ânen, Sunnah, Salafs förståelse och äran av att kalla till Allâhs religion, kommer han att göra en större skada än nytta för kallet. Det enda han kan tala om är detaljer som han är övertygad om och som han har förstått från de lärda. Härmed får han lära den som är okunnigare än vad han är och är i behov av kallet. Han får endast tala utmed det han vet och akta sig för att inte tala om Allâh utan kunskap. Allâh (ta´âlâ) sade:

قُلْ إِنَّمَا حَرَّمَ رَبِّيَ الْفَوَاحِشَ مَا ظَهَرَ مِنْهَا وَمَا بَطَنَ وَالإِثْمَ وَالْبَغْيَ بِغَيْرِ الْحَقِّ وَأَن تُشْرِكُواْ بِاللّهِ مَا لَمْ يُنَزِّلْ بِهِ سُلْطَانًا وَأَن تَقُولُواْ عَلَى اللّهِ مَا لاَ تَعْلَمُونَ

”Säg: ”Min Herre förbjuder ingenting annat än skamlösa handlingar, både det som sker öppet och det som sker i hemlighet och [all annan] synd och orättmätigt våld. Och [Han förbjuder er] att sätta vid Allâhs sida det som Han aldrig gett bemyndigande till och att påstå om Allâh det ni inte kan veta.”2

Det är värre att tala om Allâh utan kunskap än att synda. Vissa lärda, däribland Ibn-ul-Qayyim (rahimahullâh), anser det till och med vara värre än otro. Ty tal om Allâh utan kunskap omger otron, avguderiet, innovationerna, villfarelserna och fördärvet på jorden. Således är det inte tillåtet för en muslim att tala om Allâh utan kunskap när han kallar, svarar på frågor, lär ut eller något annat. Inte ens den lärde får göra det. Därför brukade de lärda och stora personligheterna från Salaf bland följeslagarna, efterföljarna och imamerna svara på frågor som de inte kunde svaren till:

”Jag vet inte.”

De brukade mana varandra att lära sina studenter att säga:

”Jag vet inte.”

En av dem sade:

”Om jag hade velat fylla mina tavlor med alla gånger Mâlik sade ”Jag vet inte” hade jag gjort det.”

112:108

27:33