Publicerad: 2011-03-26
Talare: Imâm Sâlih bin Fawzân al-Fawzân
Källa: Föreläsning “al-Farq bayn at-Taysîr ash-Shar´î wal-Mu´âsir”

De säger:

”Varför är ni hårda mot kvinnorna och ålägger dem slöjan? Även de är människor. Varför är ni hårda mot dem och ålägger dem slöjan? De mänskliga rättigheterna fordrar att man inte försvårar det för kvinnorna.”

Faktum är att kvinnans slöja hör till hennes andel och ära. Slöjan är ingen förnedring och inget förtryck. Slöjan ärar och skyddar henne. När Allâh befallde slöjan, sade Han:

ذَلِكُمْ أَطْهَرُ لِقُلُوبِكُمْ وَقُلُوبِهِنَّ

”Detta är bästa sättet för er och för dem att bevara hjärtats renhet.”1

I slöjan finns alltså en renhet för mannens och kvinnans hjärtan. Det är inte alls som de föreställer sig och att slöjan är ett kvinnoförtryck. Faktum är att slöjan är en ära. Allâh (djalla wa ´alâ) sade:

فَلَا تَخْضَعْنَ بِالْقَوْلِ فَيَطْمَعَ الَّذِي فِي قَلْبِهِ مَرَضٌ

”Var inte mjuka och tillmötesgående i ert tal så att den som har ett sjukt hjärta fattar begär.”2

Om kvinnans röst är prövande anses den vara ´Awrah. Hon skall sänka den så att inte den som har ett sjukt hjärta fattar begär:

وَقَرْنَ فِي بُيُوتِكُنَّ

”Och stanna i ert hem.”3

Motstrider en kvinnas vistelse i hemmet hennes frihet? Eller är det en ära till henne? Det är en ära och ett skydd till henne. Det får henne att undkomma trötthet och svårigheter. Hon har nog med arbete i hemmet. Det finns arbeten i hemmet som endast kvinnan kan göra. Hur kan de säga att kvinnans vistelse i hemmet, mellan fyra väggar, är en förnedring mot henne medan Allâh säger till världens renaste kvinnor, profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) fruar:

وَقَرْنَ فِي بُيُوتِكُنَّ وَلَا تَبَرَّجْنَ تَبَرُّجَ الْجَاهِلِيَّةِ الْأُولَى

”Och stanna i ert hem. Men [om ni måste lämna det] försök inte dra uppmärksamheten till era yttre företräden på det sätt som var vanligt under den hedniska tiden.”4

En kvinnas blyghet är alltså en ära till henne och ett sätt för att hon skall få sina fulla rättigheter. Det skyddar hennes frihet:

يَا أَيُّهَا النَّبِيُّ قُل لِّأَزْوَاجِكَ وَبَنَاتِكَ وَنِسَاء الْمُؤْمِنِينَ يُدْنِينَ عَلَيْهِنَّ مِن جَلَابِيبِهِنَّ ذَلِكَ أَدْنَى أَن يُعْرَفْنَ فَلَا يُؤْذَيْنَ وَكَانَ اللَّهُ غَفُورًا رَّحِيمًا

“Profet! Säg till dina hustrur och dina döttrar – och till troende kvinnor – att de noga sveper om sig sina ytterplagg: på så sätt blir de lättare igenkända och undgår att blir ofredade. Allâh är ständigt förlåtande, barmhärtig.”5

Slöjan avskräcker syndarna från kvinnan så att hon inte ofredas. Slöjan är som sagt en renhet för hjärtan och ett skydd. Ett skydd till kvinnan är bara en underlättnad. Å andra sidan är det en svårighet att lösgöra henne så att hon kan gå hur som helst. Det utsätter henne för karaktäristiska och fysiska faror.

En kvinna har alltså en status hos muslimerna. Därför tar de hand om och ärar henne. Hon är som en skyddad pärla. Så är dock inte fallet med den otrogna kvinnan. Hon är en leksak i syndarnas händer så länge hon är ung. När hon blir gammal, kastas hon in på äldreboende utan förmyndare eller hjälpare. Detta är hennes slutgiltiga destination. Är det den här kvinnan som äras eller den skyddade kvinnan som tjänas, äras, bevaras och omhändertas när hon blir äldre?