Den måttligaste åsikten

591 – Djâbir berättade att profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

Den som ber en Rak´ah utan att läsa al-Fâtihah har inte bett så länge han inte befinner sig bakom imamen.”

Svag. Hadîthen är dock autentisk utan tillägget ”så länge han inte befinner sig bakom imamen”. Den intygas av hans (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) ord som återberättades av ´Ubâdah bin as-Sâmit:

Den som inte läser Bokens inledning har ingen bön.”1

Däremot nämnde profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) det aktuella tillägget på ett annat sätt:

Den som har en imam [skall veta att] imamens läsning är hans läsning.”2

Enligt mig är hadîthen autentisk till följd av att den rapporteras från så många håll… Också specificerar den ´Ubâdah bin as-Sâmits hadîth, emellertid bara högläsande böner. Tysta böner berörs alltså inte av den hadîthen. Imamens tysta läsning är inte de leddas läsning eftersom de varken hör den eller nyttas av den. Alltså är det obligatoriskt att läsa under tysta böner. På så vis praktiserar vi båda hadîtherna och utelämnar ingendera. Den åsikten delar Mâlik, Ahmad och andra, nämligen att man läser bara bakom imamen när bönen läses tyst. Den åsikten är den måttligaste åsikten, sade Shaykh-ul-Islâm Ibn Taymiyyah i ”Madjmû´-ul-Fatâwâ”.

1al-Bukhârî, Muslim, Abû ´Awânah och al-Bayhaqî. Den nämns i ”al-Irwâ’” (302).

2Ibn Abî Shaybah (1/97/1), ad-Daraqutnî, Ibn Mâdjah, at-Tahâwî och Ahmad via många vägar som är både sammanbundna och utan nämnda följeslagare. Shaykh-ul-Islâm Ibn Taymiyyah sade att hadîthen är stark, vilket nämns i Ibn ´Abdil-Hâdîs ”al-Furû´” (2/48). al-Bûsayrî autentiserade vissa av vägarna. Jag har talat om den ingående och följt upp de olika vägarna i originalet och sedan även i ”Irwâ’-ul-Ghalîl” (500).