Den klokes fyra stunder

Wahb bin Munabbih sade:

”Det står i Dâwûds visdomar: ”Den kloke får inte försumma fyra stunder; en stund när han har en intim konversation med sin Herre, en stund när han ställer sig själv inför rätta, en stund när han umgås med sina bröder som nämner hans fel för honom och är ärliga mot honom och en stund när han upplever sina lovliga och fina lustar. Den sistnämnda stunden hjälper honom med de andra stunderna och stärker hjärtan.”

Detta hör till Dâwûds (´alayhis-salâm) visdomar. Fyra stunder:

En stund går till intim konversation med Herren. Då dyrkar han sin Herre, lyder Honom, tillber Honom, påminner sig om Honom, ber till Honom.

En stund går till räkenskap. Vad har han gjort? Om bra, gör han mer, om dåligt, ångrar sig inför Allâh och tar igen det missade.

En stund går till bröderna. Han håller sig inte alltid borta från folk. Han är inte alltid isolerad. Han skall sitta med sina bröder och ta till sig när de nämner hans fel för honom. De skall råda honom. Det handlar nämligen om välvilliga bröder som påminner människan om hennes Herre och hennes tillstånd. Dessa är riktiga bröder. Folk som bara hyllar dig och höjer dig till skyarna för att behaga dig är inga riktiga bröder; de är bedragare. Din bror är han som råder dig, inte han som hyllar dig. Det är han som är din ärlige bror.

En stund unnar han sig själv med det som Allâh har tillåtit av njutningar och lovliga frestelser så att han kan ladda batterierna. Han skall inte hålla sig borta från det och påstå att han är avhållsam och from. Det är inte tillåtet.