Den klandervärda meningsskiljaktigheten

Fråga: Kanske kan era motståndare säga att följeslagarna och samfundets lärda hade delade åsikter och olika tankesätt inom förgreningsfrågorna. Likaså hade Ahl-ul-Hadîth det med beviset att al-Bukhârî bara nämnde 2600 hadîther i sin bok för att han tyckte att de var de mest autentiska. Aldrig någonsin har samfundet varit enat om en fråga som berör Fiqh, affärer och politiska frågor. Faktum är att även dagens Salafiyyûn har olika åsikter. Kan man då säga att samfundet var vilselett innan Shaykh al-Albânî, Shaykh Muhammad bin ´Abdil-Wahhâb och Ibn Taymiyyah?

Svar: Det finns meningsskiljaktigheter inom principer och inom förgreningsfrågor. Det är inte möjligt att ursäkta meningsskiljaktigheter inom principerna eftersom de är klara och tydliga i Qur’ânen och Sunnah. Den som lämnar dem är vilseledd och får sin ursäkt avvisad. Således ursäktade inte Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) Khawâridj när de hade missuppfattat texterna. I stället befallde han att de skulle dödas.

Däremot ser vi hur profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Om en domare dömer och har rätt, får han två belöningar, och om han dömer och har fel, får han en belöning.”

Rapporterad av al-Bukhârî.

Denna hadîth behandlar emellertid meningsskiljaktigheterna i förgreningsfrågorna. Ty han sade ”domare” och inte vem som helst. Det är trots allt en domare som har rätt till att döma i förgreningsfrågorna.

Jag känner inte till att någon har sagt att samfundet har varit vilselett innan de ovannämnda Imâmerna och därför ber jag er att inte sätta ord i våra munnar.