Publicerad: 2008-08-25
Författare: Imâm Muwaffaq-ud-Dîn bin Qudâmah al-Maqdisî (d. 620)
Källa: ´Umdat-ul-Fiqh (1/225-229)

Den bästa fastan är Dâwûds (´alayhis-salâm) fasta som gick ut på att fasta varannan dag.

Den bästa [perioden för] fastan efter Ramadhân är fastan i Allâhs månad Muharram och de goda handlingarna älskas mest av Allâh när de sker under de tio första dagarna av Dhûl-Hidjdjah.

Den som fastar Ramadhân och efterföljer den med att fasta sex dagar av Shawwâl belönas för att ha fastat ett helt år.

Fastan av ´Âshûrâ’-dagen stryker bort ett års synder.

Fastan av ´Arafahdagen stryker bort två års synder. Det är dock inte rekommenderat för den som befinner
sig på ´Arafah den dagen att fasta.

Det är rekommenderat att fasta de Vita dagarna (13:e, 14:e och 15:e av de Muslimska månaderna).

Det är rekommenderat att fasta måndag och torsdag.

Den frivillige fastaren är sin egen ledare; han fastar om han vill och bryter fastan om han vill göra det. Om han bryter den frivilliga fastan, åläggs han inte att ta igen den. Detta gäller all annan frivillig handling förutom vallfärden och ´Umrah som måste fullbordas helt och tas igen i fall de inte blir fullbordade.

Profeten förbjöd att man fastar två dagar: Fitr- och Adhhâ-dagen. Dessutom förbjöd han att man fastar Tashrîq-dagarna (11:e, 12:e och 13:e Dhûl-Hidjdjah). Det enda undantaget är om man vallfärdar Tamattu´-vallfärden och inte kan offra.

Qadr-natten sker ett ojämnt datum under de tio sista dagarna av Ramadhân.