Den fastandes glädje

Publicerad: 2009-08-29
Författare: Imâm Zayn-ud-Dîn bin Radjab al-Hanbalî (d. 795)
Källa: Latâ’if-ul-Ma´ârif, sid. 215-216

Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

“Den fastande upplever glädjen två gånger; en gång när han bryter fastan och en gång när han får träffa sin Herre.”

Vad gäller glädjen när han bryter fastan, så är själarna lagda på så vis att de tenderar till det som tillfredsställer dem av mat, dryck och samlag. När de då förbjuds det under en viss tid för att därefter få tillstånd till det igen, gläds själarna över det. Detta gäller i synnerhet i fall man verkligen är i behov av något. Detta gläds självklart själarna över. Om handlingen då är omtyckt av Allâh, så är den omtyckt enligt föreskriften och det är just det den fastande upplever när han skall bryta fastan. På samma sätt som Allâh har förbjudit dessa lustar under dagen, så har Han tillåtit dem under natten. Och inte nog med det, Han älskar även att man upplever dem under början av natten och slutet av natten. Tjänarna Han mest älskar är de som snabbast bryter fastan1. Dessutom berömmer Allâh dem som äter innan fastan medan änglarna ber om förlåtelse för dem.

Den fastande lämnar sina lustar under dagtid för Allâhs skull och för att lyda Honom samt komma Honom närmare. På natten skyndar han till dem för att komma Allâh närmare och för att lyda Honom. Sålunda lämnar han dem för sin Herres order på samma sätt som han återvänder till dem för sin Herres order. På så sätt lyder han sin Herre under båda tillstånden. Till följd därav är det förbjudet att fasta kontinuerligt.

När den fastande skyndar till att bryta fastan för att komma sin Herre närmare och äter och dricker och sedan lovprisar Allâh, hoppas man på att han uppnår förlåtelse och välbehag. Hadîthen säger:

“Allâh är sannerligen belåten med Sin tjänare som äter och lovprisar Honom för det och dricker och lovprisar Honom för det.”

Det är möjligt att hans bön bönhörs vilket rapporteras i Ibn Mâdjahs hadîth:

“Tre personer kommer inte att få sina böner avslagna. En av dem är den fastande till dess att han bryter fastan.”2

Om han därtill tillsammans med sin mat och dryck avser att stärka kroppen till bön och fasta, belönas han för det med. På samma sätt belönas han för sin sömn på natten och dagen om han avser styrka till handlingar.

Vad gäller glädjen när han träffar sin Herre, så utspelar sig det när han ser vilken belöning som väntar på honom för att han fastade. Han kommer att finna den när han behöver den som mest. Allâh (´azza wa djall) sade:

”Varje god handling som ni sänder framför er skall ni återfinna hos Allâh, förskönad och [följd av] en rikare belöning.”3

´Îsâ bin Maryam skall ha sagt:

”Natten och dagen är två förråd; titta därför vad ni lägger i dem. Dagarna är människornas förråd som de förvarar godhet och ondska i. På Domedagen kommer dessa förråd att öppnas åt sina människor. De gudfruktiga kommer att finna ära och högaktning medan de syndiga kommer att finna förlust och ånger.”

1 at-Tirmidhî (700), Ahmad (8342), Ibn Hibbân (885) och Ibn Khuzaymah (2062).

2 Ibn Mâdjah (1753).

3 73:20