Imâm Muhammad bin ´Alî ash-Shawkânî (d. 1250)

Fath-ul-Qadîr (1/488)

Allâh (´azza wa djall) sade:

الصَّابِرِينَ وَالصَّادِقِينَ وَالْقَانِتِينَ وَالْمُنفِقِينَ وَالْمُسْتَغْفِرِينَ بِالأَسْحَارِ

”De tålmodiga och uthålliga, de sanningsenliga, de som ödmjukt böjer sig under Hans vilja, de som ger av sitt åt andra och som i den tidiga gryningen ber om förlåtelse.”1

Det vill säga de som ber om förlåtelse på småtimmarna. En annan teori är att de är uppe och ber. az-Zadjdjâdj sade:

”Den tiden börjar när natten lider mot sitt slut och varar till gryningen.”

Anledningen att just den tiden understryks i versen är att böner bönhörs då.

Ibn Djarîr och Ahmad i ”az-Zuhd” rapporterade från Sa´îd al-Djarîrî som sade:

”Vi har fått reda på att Dâwûd (´alayhis-salâm) sade till Djibrîl: ”Djibrîl! Vilken tid på natten är bäst?” Han sade: ”Jag vet inte, Dâwûd. Men tronen skakar på småtimmarna.”

Det har rapporterats hos al-Bukhârî, Muslim och andra via flera följeslagare att Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) har sagt:

”Vår Herre (tabârak wa ta´âlâ) stiger varje natt ned till den nedersta himlen när en tredjedel återstår av natten och säger: ”Vem tillber Mig så att Jag må besvara honom? Vem frågar Mig så att Jag må ge honom? Vem ber Mig om förlåtelse så att Jag må förlåta honom?”2