Den bästa dyrkan

´Allâmah ´Abdur-Rahmân bin Nâsir as-Sa´dî (d. 1376)

Taysîr-ul-Karîm, sid. 632

Allâh (subhânah) sade:

إِنَّ الصَّلَاةَ تَنْهَى عَنِ الْفَحْشَاء وَالْمُنكَرِ وَلَذِكْرُ اللَّهِ أَكْبَرُ

”Bönen avhåller från skamlösa handlingar och allt som strider mot rimlighet och förnuft. Men först och störst är erinringen om Allâh.”1

Att bönen avhåller från skamlösa handlingar och allt som strider mot rimlighet och förnuft syftar på den bön som slaven förrättar och fulländar med dess pelare, villkor och koncentration varvid hans hjärta lyses upp, själ renas, tro utökas och vilja till godhet och ondska stiger respektive antingen minskar eller också avtar helt. Med andra ord krävs det att bönen genomförs regelbundet på detta vis för att den ska avhålla från skamlösa handlingar och allt som strider mot rimlighet och förnuft. Detta hör till bönens största mål och frukter. Dock har bönen ett än större mål, nämligen erinring om Allâh med hjälp av hjärta, tunga och kropp. Allâh har skapat skapelsen för att den ska dyrka Honom, och den bästa dyrkan som den kan genomföra är bönen – och bönen i sig består av en unik fysisk dyrkan. Därför sade Han:

وَلَذِكْرُ اللَّهِ أَكْبَرُ

Men först och störst är erinringen om Allâh.”

Det är också möjligt att enskild erinring om Allâh är större än bönen, vilket de flesta uttolkarna delar som åsikt, men den första förklaringen är bättre. Ty dels är bönen bättre än enskild erinran, dels är självaste bönen en större form av erinring.

129:45