De vill inte att de lärda har kontakt med makthavarna

Att inte de lärda skall ha kontakt med kungarna är en väldig katastrof och oerhört allvarligt. Det vållar islam och muslimerna en olycka som saknar motstycke. Två sorters människor ligger bakom det:

1 – En grupp som vänder kunskapen ryggen. De dyrkar utan förståelse. De visar fromhet utan att begripa Sharî´ah-baserade fördelar, religiösa ritualer och följderna av upphävda domar och större delen av islam. Till följd därav börjar de tillrättavisa och råda tjänarna. De sätter en mycket stor vikt vid det. Deras avsikt är god och deras handling är skenbart vacker, men de har inte kunskapen som krävs. På grund av sin nedsatta förståelse anser de att människorna med de religiösa posteringarna gör en orättvis handling, trots att dessa religiösa arbeten bara kan verkställas via en makthavare. De anser att den som har ett sådant arbete främjar orättvisan. Detta hör lekmännen som fyller sagoberättarnas sittningar. Lekmännen saknar fromhet och ignorerar Sharî´ah-baserad kunskap. De förstår dessa tillrättavisningar ordagrant och accepterar dem till fullo just för att deras hjärnor saknar ljuset från Sharî´ah, intellektet och fromheten. Den okunnighet som stammar från dessa två parter kan fylla horisonten. Många av Salaf brukade förbjuda sagoberättarna berätta, tillrättavisa och påminna bara för att de är så okunniga om Sharî´ah och för att de nämner påhittade hadîther och falska sagor. Dessa människor är ålagda att sluta med det och lämna över frågan till de lärda inom Qur’ânen och Sunnah som kallar människorna till sanningen som de känner till och religionen som de anser vara korrekt.

2 – En grupp som är sysselsatt med kunskap. De är kunniga. De ville själva ha dessa posteringar som andra har fått och gagnats av världsligt. Men de fick inte dem, så de började visa att de inte alls ville ha dem och att de lämnade dem frivilligt. Därav börjar de förtala dem som har religiösa posteringar, vanhedra dem och nedvärdera dem. De säger att de avböjde posteringarna bara för att de innebär att man har kontakt med kungarna och livnär sig på pengarna från muslimernas gemensamma kassavalv. De säger att folket med de religiösa posteringarna är de orättvisas medhjälpare och att de äter mutor. Det enda som får dessa människor att tala så är avundsjuka och missnöje för att de inte har det likadant ställt. Därför framställer de sig själva som avhållsamma och fromma människor. Därtill består deras handling av hyckleri, ögontjäneri och förbjudet baktal – orättvist och vrångt. De har bara kastat sig själva i dessa olyckor, skandaler, synder, pinsamheter, brott och illdåd – och de vet att allt det är förbjudet!