De trodde på Lût

Imâm Ismâ´îl bin Kathîr ad-Dimashqî (d. 774)

Tafsîr al-Qur’ân al-´Adhîm (4/338)

Allâh (´azza wa djall) sade:

كَذَّبَتْ قَوْمُ لُوطٍ بِالنُّذُرِ إِنَّا أَرْسَلْنَا عَلَيْهِمْ حَاصِبًا إِلَّا آلَ لُوطٍ نَّجَّيْنَاهُم بِسَحَرٍ

“LÛTS folk beljög varningarna; Vi sände över dem en orkan. Men före gryningen räddade Vi Lûts hus.”1

Allâh bestraffade dem med stenar:

إِلَّا آلَ لُوطٍ نَّجَّيْنَاهُم بِسَحَرٍ

“Men före gryningen räddade Vi Lûts hus.”

De gav sig iväg på småtimmarna och räddades från det straff som drabbade deras folk. Ingen från Lûts folk betrodde honom – inte en enda man. Inte ens hans maka trodde på honom, även hon drabbades av straffet. Allâhs profet Lût (´alayhis-salâm) och hans döttrar kom helskinnade ut. Således sade Allâh (ta´âlâ):

نِعْمَةً مِّنْ عِندِنَا كَذَلِكَ نَجْزِي مَن شَكَرَ وَلَقَدْ أَنذَرَهُم بَطْشَتَنَا فَتَمَارَوْا بِالنُّذُرِ

“Vår nåd var med dem; så belönar Vi de tacksamma. Han varnade dem för Vårt stränga straff; men de betvivlade varningarna.”2

Han varnade dem innan straffet, men de nonchalerade honom och lyssnade inte till honom; de tvivlade på honom.

154:33-34

254:35-36