De stabila ungdomarna

Imâm Muhammad bin Sâlih bin ´Uthaymîn (d. 1421)

Tafsîr al-Qur’ân al-Karîm, al-Kahf, sid. 26-28

Allâh (tabârak wa ta´âlâ) sade:

 وَرَبَطْنَا عَلَى قُلُوبِهِمْ إِذْ قَامُوا فَقَالُوا رَبُّنَا رَبُّ السَّمَاوَاتِ وَالْأَرْضِ لَن نَّدْعُوَ مِن دُونِهِ إِلَهًا لَقَدْ قُلْنَا إِذًا شَطَطًا

“… och ingöt hos dem tålamod och beslutsamhet. Och de reste sig och sade: ”Vår Herre är himlarnas och jordens Herre. Aldrig kommer vi att anropa en annan gud än Honom; gjorde vi det hade vi sannerligen gjort något oerhört!”1

Allâh stadgade och stärkte deras hjärtan, ty alla deras landsmän var mot dem. Att gå emot sina landsmän kräver stadga, framför allt om det är ungdomar som går emot dem. Det finns alltid risk att exempelvis en fader påverkar sin son och befaller honom att häda. I detta fall stadgade Allâh dessa ungdomar.

إِذْ قَامُوا فَقَالُوا

Och de reste sig och sade…”

De reste sig bland de sina, förkunnade monoteism och tog avstånd från sina landsmäns handlingar:

رَبُّنَا رَبُّ السَّمَاوَاتِ وَالْأَرْضِ

Vår Herre är himlarnas och jordens Herre.”

Han är inte bara så-och-sås Herre – Han är himlarnas och jordens Herre. Han (subhânahu wa ta´âlâ) är himlarnas och jordens Ägare, Skapare och Upprätthållare. De brydde sig inte om någons misstycke, liksom Faraos trollkarlar inte heller brydde sig om hans misstycke:

قَالُوا لَن نُّؤْثِرَكَ عَلَى مَا جَاءنَا مِنَ الْبَيِّنَاتِ وَالَّذِي فَطَرَنَا فَاقْضِ مَا أَنتَ قَاضٍ إِنَّمَا تَقْضِي هَذِهِ الْحَيَاةَ الدُّنْيَا

“De svarade: ”Aldrig skall vi sätta dig framför de bevis som vi fått se, och inte heller framför Honom som har skapat oss! Besluta nu vad du har satt dig i sinnet – det enda du kan besluta om är det som rör livet i denna värld.”2

Jordelivet kommer att upphöra oavsett livslängd. Antingen slutar du senil eller också död – och även senilitet slutar med döden. Om människan bara hade erinrat sig att hon ska dö en dag, oavsett livslängd, skulle hon fått avsmak för livet. Men det är en gåva från att Allâh (´azza wa djall) att man glömmer bort det tankesättet. Dock glömmer vissa bort det till förmån för dyrkan av Allâh, medan andra glömmer bort det till förmån för jordelivet.

لَن نَّدْعُوَ مِن دُونِهِ إِلَهًا

Aldrig kommer vi att anropa en annan gud än Honom.”

Vi kommer aldrig att anropa någon annan i form av åkallan eller lovprisning. Ungdomarna bekräftade både Allâhs herravälde och suveräna rätt till dyrkan. De bekräftade Hans herravälde när de sade:

رَبُّنَا رَبُّ السَّمَاوَاتِ وَالْأَرْضِ

Vår Herre är himlarnas och jordens Herre.”

Och de bekräftade Hans suveräna rätt till dyrkelse när de sade:

لَن نَّدْعُوَ مِن دُونِهِ إِلَهًا

Aldrig kommer vi att anropa en annan gud än Honom.”

لَقَدْ قُلْنَا إِذًا شَطَطًا

… gjorde vi det hade vi sannerligen gjort något oerhört!”

Det vill säga om vi anropar någon annan än Honom. Det oerhörda åsyftar grav otro. De hade rätt. Om de hade åkallat någon annan än Allâh skulle de helt säkert fallit i grov otro.

118:14

220:72