Publicerad: 2013-01-16
Författare: Imâm ´Alî bin Sultân al-Qârî al-Hanafî (d. 1014)
Källa: Shamm-ul-´Awâridh fî Dhamm-ir-Rawâfidh, sid. 48-49

Likaså berör den definitiva Qur’ân-versen, även om den är allmän, Abû Bakr as-Siddîq och följeslagarna över lag när Allâh (ta´âlâ) säger:

وَالسَّابِقُونَ الأَوَّلُونَ مِنَ الْمُهَاجِرِينَ وَالأَنصَارِ وَالَّذِينَ اتَّبَعُوهُم بِإِحْسَانٍ رَّضِيَ اللّهُ عَنْهُمْ وَرَضُواْ عَنْهُ

”Föregångsmännen, de första av dem som utvandrade och [de första] hjälparna, och de rättsinniga [människor] som följde i deras spår – Allâh är nöjd med dem och de är nöjda med Honom.”1

Qur’ân-tolkarna är enade om att Abû Bakr hör till föregångsmännen och att detsamma gäller ´Alî, Khadîdjah, Zayd och Bilâl – må Allâh var nöjd med dem alla. Med vilket bevis i Qur’ânen, Sunnah eller samstämmigheten förtjänar då Abû Bakr as-Siddîq att fördömas och kritiseras på något som helst sätt? Däremot ligger visheten i att förbannarens förbannelse återvänder till honom och orsakar att han ådrar Allâhs vrede över sig samtidigt som Abû Bakrs nivå och position bara stiger och blir allt ädlare.