De skrattade och profeten log

Imâm Yahyâ bin Sharaf an-Nawawî (d. 677)

Sharh Sahîh Muslim (15/64)

Muslim sade:

2322 – Yahyâ bin Yahyâ berättade för oss: Abû Khaythamah underrättade oss, från Simâk bin Harb som sade:

Jag frågade Djâbir bin Samurah: ”Brukade du sitta med Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam)?” Han svarade: ”Ja, ofta. Efter att han hade bett morgonbönen satt han kvar på sin plats till dess att solen gått upp. Därefter reste han sig upp. När de talade om den förislamiska tiden skrattade de medan han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) log.”

Hadîthen bevisar att det är rekommenderat att erinra sig Allâh efter morgonbön och sitta kvar på sin plats så länge det inte finns något skäl att inte göra det. al-Qâdhî sade:

Det var typiskt för Salaf och de lärde som tillbringade den tiden i erinran och åkallan till dess att solen gått upp.”

Hadîthen bevisar också att det är tillåtet att prata om den förislamiska tiden och annat som har skett tidigare folkslag.

Enligt hadîthen är det tillåtet att skratta men än bättre att le, vilket Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) oftast gjorde. De lärde säger att mycket skratt är föraktfullt och att det är än fulare för högt uppsatta och lärda människor – och Allâh vet bättre.