De sista andetagen innan döden

Fråga: Vissa av dem säger att den här prövningen har precis börjat. Hur skall vi svara dem?

Svar: Ja, den har precis börjat hos Hadjâwirah och Ma’âbirah. Namnet ”Ma’âbirah” kommer inte från oss, det kommer från Libyen. Det är så de kallar Abûl-Hasans anhängare. Dessa två prövningar är avslutade och avklarade hos Ahl-us-Sunnah wal-Djamâ´ahs lärda. De är gamla och avverkade, blinda, döva, stumma, haltande och tandlösa. De kippar bara efter andan innan de dör. Vi är klara med dem och lov och pris tillkommer Allâh. Tålamodet har berömvärda följder. Vi härdade med al-Hadjûrî, som Shaykh Rabî´ sade, i minst sju år. Hans fel blir allt tydligare med tiden.

Den som rådde Abûl-Hasan avvisades av honom. Han respekterar inga lärda, gamla, unga, kallare, studenter, grupper eller någon annan. Stackars de Ahl-us-Sunnah som råder honom. Samma sak gäller al-Hadjûrî. Stackars de Ahl-us-Sunnah som råder honom. Han bryr sig inte om dig, den unge, den lärde, kallaren, studenten, den som älskar honom eller den som bryr sig om honom. Det är synd om dig om du inte stödjer honom. Det är inte det vi har lärt oss från Salafs metodik; att ha konflikter med de lärda. Vi har aldrig känt till något sådant. Sådant finns bara hos al-Hadjûrî och Abûl-Hasan. Vårt kall är baserat på respekt. Om vi respekterar en student, så vad skall vi då säga om den lärde? Om en lekman ger ett råd eller nämner en kuriosa eller en fråga, ber vi Allâh belöna honom väl och tackar honom. Vi tänkte inte på det. Människan är svag. Vi är inga änglar. Så förhåller vi oss till en student; hur skall vi då förhålla oss till en lärd tillhörande de lägre rangen, mellersta rangen, än mindre den högsta rangen? Så länge han säger sanningen ber vi Allâh belöna honom väl för observationen och påminnelsen.