De religiösas osämja påverkar kallet

Imâm Muhammad bin Sâlih bin ´Uthaymîn (d. 1421)

Sharh al-Arba´în an-Nawawiyyah, sid. 16-18

Är det obligatoriskt eller rekommenderat att utvandra? Det beror på. Den person som klarar av att visa och tillkännage sin religion utan att någon förhindrar honom från det, rekommenderas att utvandra. Och den som inte förmår att göra det ovannämnda måste utvandra. Det är denna regel som avgör huruvida utvandring är obligatorisk eller rekommenderad från ett otroget land.

Vad länder som präglas av synder beträffar, blir det obligatoriskt att utvandra från dem om man fruktar att hamna i det som landets invånare har hamnat i. Annars är det inte obligatoriskt. Det kan faktiskt vara obligatoriskt att stanna i ett sådant land om ens närvaro korrigerar människorna och man påbjuder det rätta och förbjuder det orätta. Det är märkligt hur vissa flyttar från islamiska länder till otrogna länder; vem ska förbättra landets syndare om dess rättfärdiga flyttar ut? Måhända blir de dåliga än värre. Om de rättfärdiga stannar kvar och kallar de syndiga till Allâh, kommer de att korrigera andra som i sin tur kommer att korrigera andra så att landet efter ett tag blir bra. Om gemene man är rättfärdig, blir i princip även landets makthavare rättfärdig, om än via påtryckningar. Dock är det de rättfärdiga själva som förstör situationen. Du ser hur de delas upp i grupperingar, splittras och skingras på grund av meningsskiljaktigheter som är tolererade i religionen. Tyvärr är det sådär, framför allt i länder där islam är labil. I sådana länder kan de bli osams och bojkotta varandra på grund av lyftning av händer i bön. Låt mig berätta vad jag personligen har upplevt i Minâ: två afrikanska grupper beskyllde varandra för otro. För vad? Jo, den ena gruppen sade att det är Sunnah för den bedjande att ha händerna på bröset. Den andra gruppen sade att det är Sunnah att be med händerna nere. Detta är en förgreningsfråga och ingen fundamental fråga. Nej, sade de, profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade ju:

”Den som vänder ryggen åt min Sunnah tillhör inte mig.”1

Det är otro, sade de, varför profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) tog avstånd från personen. Utifrån denna osunda förståelse beskyllde de varandra för otro.

Vissa rättfärdiga människor som lever i länder vari islam är labil anklagar varandra för innovation och synd. Om de istället enas och har överseende med varandras meningsskiljaktigheter inom frågor som accepterar meningsskiljaktigheter, blir även landet rättfärdigt. Men om landet ser att rättfärdiga och religiösa människor hyser hat gentemot varandra och är splittrade i religiösa frågor, kommer det att förkasta dem och all godhet och vägledning som de innehar. Kanske kan det till och med leda till bakslag, vilket har hänt. Du kan ser hur en ungdom blir religiös i tro om att religion innebär godhet, vägledning, tolerans och harmoni, varefter han ser allt hat och all osämja bland de religiösa varvid han lämnar religiositeten, ty han fann inte det han efterlyste.

I vilket fall som helst, är utvandring från otrogna länder inte densamma som utvandring från syndiga länder. I det andra fallet råder jag personen att härda, framför allt om han kan korrigera samhället. För hans del kan det till och med vara förbjudet att utvandra.

1al-Bukhârî (5063) och Muslim (1052).