De mjölkade får och erövrade världen

Khabbâb bin al-Aratts dotter sade:

När Khabbâb hade dragit ut i en militärkampanj såg profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) efter oss, han till och med mjölkade vår get så att kärlet blev överfullt. Då Khabbâb hade återvänt och skulle mjölka geten gav den lika lite mjölk som vanligt.”1

Abû Bakr as-Siddîq (radhiya Allâhu ´anh) brukade mjölka sitt kvarters får. I samband med att han utsågs till kalif sade en slavinna:

Härmed kommer han inte att mjölka dem längre.” Då sade Abû Bakr: ”Jodå. Jag hoppas att jag inte förändras på grund av min nyblivna situation.”

De mjölkade eftersom arbetet inte tillhörde de arabiska kvinnornas sysslor. Araberna såg nämligen ned på kvinnors mjölkning. Då männen var borta var kvinnorna i behov av någon som mjölkade åt dem. Det rapporteras att profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

Ge mig inte en kvinnas mjölk att dricka.”

´Umar såg efter änkorna och vattnade dem om nätterna. En natt såg Talhah honom gå hem till en kvinna och beslöt sig för att besöka henne dagen därpå. Han insåg att hon var en blind och rörelsehindrad gumma och sade: ”Vad gör den där mannen hos dig?” Hon sade: ”Han har sett efter mig en längre dig. Han tar hand om mina ärenden och förskonar mig från svårigheter.” Då sade Talhah: ”Ve dig, Talhah! Är det ´Umars fel du letar efter?”

Abû Wâ’il brukade dagligen se efter kvarterets kvinnor och gummor genom att köpa nödvändigheter och annat behövligt till dem.

Mudjâhid sade:

Jag reste med Ibn ´Umar för att tjäna honom men det var snarare han som tjänade mig.”

Många rättfärdiga män brukade kräva från sina resekamrater att få tjäna dem under resans gång.

1Ahmad.