De lärdes ädelhet

´Allâmah ´Abdur-Rahmân bin Nâsir as-Sa´dî (d. 1376)

Taysîr-ul-Karîm, sid. 125

Allâh (´azza wa djall) sade:

شَهِدَ اللّهُ أَنَّهُ لاَ إِلَهَ إِلاَّ هُوَ وَالْمَلاَئِكَةُ وَأُوْلُواْ الْعِلْمِ قَآئِمَاً بِالْقِسْطِ لاَ إِلَهَ إِلاَّ هُوَ الْعَزِيزُ الْحَكِيمُ

”ALLÂH vittnar – och så gör änglarna och de som har kunskap – att det inte finns en annan sann gud än Han, Upprätthållaren av rättvisa och jämvikt; ingen annan sann gud finns än Han, den Allsmäktige, den Vise.1

Versen bevisar de lärdes ädelhet ur flera synvinklar:

1 – Av alla människor utvalde Allâh just dem för att vittna det största vittnesbördet.

2 – Han nämnde deras vittnesbörd i samband med Sitt och Sina änglars vittnesbörder. Bara det räcker för att bevisa deras dygd.

3 – Han tillskrev dem kunskap vilket innebär att de bär på kunskap och präglas av kunskap.

4 – Han lät dem utgöra vittnen och argument mot alla andra människor och ålade människorna att efterleva vittnesbördet. Alltså är de lärde anledning till det varför de belönas för alla som efterlever det.

5 – Deras vittnesbörd bevisar att Allâh berömmer och godkänner dem och att de är pålitliga inom det som de har anförtrotts.

13:18