Nasaréernas fasta

Publicerad: 2013-01-26
Författare: Imâm al-Husayn bin Mas´ûd al-Baghawî (d. 516)
Källa: Ma´âlim-ut-Tanzîl (1/148-149)

 

Allâh (ta´âlâ) sade:

يَا أَيُّهَا الَّذِينَ آمَنُواْ كُتِبَ عَلَيْكُمُ الصِّيَامُ كَمَا كُتِبَ عَلَى الَّذِينَ مِن قَبْلِكُمْ لَعَلَّكُمْ تَتَّقُونَ

”Troende! Det är en plikt för er att fasta, liksom det var en plikt för dem som levde före er, så att ni fruktar.”1

Det vill säga tidigare profeter och samfund. De lärda har olika åsikter om denna jämförelse. Sa´îd bin Djubayr sade:

“”Förr brukade fastan vara från en natt till en annan precis som det var i början av islam.””

Flera lärda har sagt att Ramadhân var obligatorisk för de kristna på samma sätt som den är obligatorisk för oss. Ibland hände det att den var under riktigt varma respektive kalla perioder. Detta besvärade dem under deras resor och livnäring. Till följd därav samlade sig en grupp kristna teologer och ledare för att flytta fastan till en period på året som varken var för kall eller för varm. Sålunda flyttade de fastan till våren. Som bot och gottgörelse för vad de hade gjort, lade de till tio dagar så att fastan blev fyrtio dagar.

Därefter fick deras kung en sjukdom i munnen. Han lovade Allâh att han skulle utöka fastan ytterligare en vecka om han blev frisk. Kungen blev frisk och han lade till ytterligare sju dagar till fastan.

Sedan gick denna kung bort som efterträddes av en annan som sade:

“”Fullborda femtio dagar.””

Mudjâhid sade:

“”De drabbades av döden två gånger. De beordrade då att man utökar fastan. Därför lade de till tio dagar före och tio dagar efter.””

ash-Sha´bî sade:

””Om jag hade fastat hela året, skulle jag låta bli att fasta Tviveldagen.””

[1] 2:183