De högmodiga som hädade och trotsade profeter
11Havet klöv du framför dem,
och de gick genom havet på torr mark.
Förföljarna vräkte du i djupet,
som en sten i mäktiga vatten.
12Du ledde dem om dagen i en pelare av moln
och om natten i en pelare av eld,
som lyste den väg de skulle gå.
och talade med dem från himlen.
Du gav dem rätta stadgar och riktiga lagar,
goda bud och befallningar.
14Din heliga sabbat kungjorde du,
och befallningar, bud och lag
gav du dem genom din tjänare Mose.
15Du gav dem bröd från himlen mot hungern,
vatten ur klippan mot törsten.
Du befallde dem
att gå och ta i besittning
det land du svurit att ge dem.
16Men våra fäder blev övermodiga och styvnackade
och lyssnade inte till dina befallningar.
och ville inte minnas de under
som du hade gjort med dem.
De var styvnackade och tog saken i egna händer
och ville återvända till slaveriet i Egypten.
Men du är en förlåtande Gud,
nådig och barmhärtig,
sen till vrede och rik på kärlek,
och du övergav dem inte.
18De gjorde sig en gjuten kalv
och sade: ”Detta är din Gud,
som har fört dig ut ur Egypten!”
och de hädade dig grovt.
19Ändå övergav du dem inte i öknen,
ty din barmhärtighet är stor.
Molnpelaren vek inte från dem om dagen
utan ledde dem på deras väg.
Eldpelaren lyste för dem om natten
på den väg de skulle gå.
för att undervisa dem.
Du vägrade dem inte manna att äta,
du gav dem vatten i deras törst.
21I fyrtio år sörjde du för dem i öknen
så att de inte saknade något.
Deras kläder slets inte ut,
och deras fötter svullnade inte.
som du gjorde till deras randområden.
Så intog de länder som tillhörde
Sichon, kungen i Heshbon,
och Og, kungen av Bashan.
23Deras barn gjorde du talrika som himlens stjärnor,
och du lät dem komma till det land
som deras fäder blivit lovade att ta i besittning.
27Du utlämnade dem åt förtryckare,
de levde under förtryck.
Då ropade de i sin nöd till dig,
och du hörde det i din himmel.
I din stora barmhärtighet
sände du dem räddare,
de räddades ur förtryckarnas våld.
gjorde de på nytt vad som är ont inför dig.
Du prisgav dem åt fiender,
som fick herraväldet över dem.
När de åter ropade till dig
hörde du det i himlen och räddade dem
i din barmhärtighet, gång på gång.
29Med varningar sökte du få dem
att vända tillbaka till din lag.
Men de var övermodiga
och lydde inte dina befallningar.
De syndade mot dina stadgar,
som ger liv åt den som följer dem.
De spjärnade emot i trots,
de var sturska och vägrade lyda.
30Du hade tålamod med dem i många år
och lät din ande varna dem
genom dina profeter,
men de ville inte lyssna.