De hedniska Qurayshs arvingar

De första som uttalade den hädiska åsikten att Qur’ânen är skapad var Qurayshs hedningar. Exempelvis sade al-Walîd bin al-Mughîrah al-Makhzûmî:

إِنْ هَذَا إِلَّا قَوْلُ الْبَشَرِ

”Människors ord och ingenting annat!”1

En annan var an-Nadhr bin al-Hârith som sade:

لَوْ نَشَاء لَقُلْنَا مِثْلَ هَذَا إِنْ هَذَا إِلاَّ أَسَاطِيرُ الأوَّلِينَ

”Om vi ville skulle vi helt säkert kunna läsa upp något liknande; det där är bara sagor från förfädernas tid!”2

Likaså sade Djahm och al-Marîsî att den är skapad. Ty människors ord är ju tvivelsutan skapade. En annan grupp sade:

إِنْ هَذَا إِلاَّ أَسَاطِيرُ الأوَّلِينَ

”Det där är bara sagor från förfädernas tid!”

Detsamma sade Djahm och al-Marîsî. Det finns ingen skillnad mellan deras uttalanden sett till formuleringen. De båda betyder att Qur’ânen är skapad. Men Allâh förkastade dem. När al-Walîd sade:

إِنْ هَذَا إِلَّا قَوْلُ الْبَشَرِ

”Människors ord och ingenting annat!”

sade Allâh:

سَأُصْلِيهِ سَقَرَ

”Honom skall Jag låta brinna i helvetets eld!”3

När den andre sade:

لَوْ نَشَاء لَقُلْنَا مِثْلَ هَذَا إِنْ هَذَا إِلاَّ أَسَاطِيرُ الأوَّلِينَ

”Om vi ville skulle vi helt säkert kunna läsa upp något liknande; det där är bara sagor från förfädernas tid!”

sade Allâh:

وَإِن كُنتُمْ فِي رَيْبٍ مِّمَّا نَزَّلْنَا عَلَى عَبْدِنَا فَأْتُواْ بِسُورَةٍ مِّن مِّثْلِهِ وَادْعُواْ شُهَدَاءكُم مِّن دُونِ اللّهِ إِنْ كُنْتُمْ صَادِقِينَ فَإِن لَّمْ تَفْعَلُواْ وَلَن تَفْعَلُواْ فَاتَّقُواْ النَّارَ الَّتِي وَقُودُهَا النَّاسُ وَالْحِجَارَةُ أُعِدَّتْ لِلْكَافِرِينَ

”Och om ni tvivlar på något av det som Vi steg för steg har uppenbarat för Vår slav, kom då fram med en sura som kan jämföras med detta och kalla på era vittnen – andra än Allâh – om ni talar sanning. Om ni inte gör detta – och ni kommer inte att göra det – frukta då Elden, vars bränsle är människor och stenar och som hålls i beredskap att ta emot de otrogna.”4

Den här otron försvann efter Qurayshs hedningar och utplånades av Allâhs uppenbarelse. Så förblev tillståndet till dess att profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam), följeslagarna och efterföljarna gick bort. Den förste som demonstrerade den igen var al-Dja´d bin Dirham i Basrah och Djahm bin Safwân i Khurâsân. Allâh lät dem genomgå den värsta döden och muslimerna insåg deras otro. Efter det avrättades alla som demonstrerade den åsikten varför de också blev kallade för ‘kättare’.

Därefter förblev den otron utplånad och svunnen till dess att de lärda försvann och blev få. Då uppstod barn till judar och nasaréer i form av Bishr bin Ghayyâth al-Marîsî och hans jämlikar. De gick in i vissa saker och visade andra. De religiösa och fromma förkastade dem och gjorde Takfîr på dem. Den tidens högste domare Abû Yûsuf ville även bestraffa dem, men din ledare, al-Marîsî, flydde till Basrah, vilket du själv har rapporterat om honom. De förblev förnedrade. Ingen brydde sig om vad de sade. Det var först när de slöt sig till några makthavare som inte hade suttit med de lärda som de fick med sig dem på denna förbannade prövning så att de började tvinga folk till den med svärd och piskor.

174:25

28:31

374:26

42:23-24