De förtalar Salafiyyûn i Nadjd

´Allâmah ´Abdul-Qâdir bin Badrân ad-Dimashqî (d. 1346)

al-Madkhal ilâ Madhhab-il-Imâm Ahmad bin Hanbal, sid. 45-46

Precis som med alla andra rättsskolor blev Imâm Ahmads rättsskolas böcker nästan dömda till obefintlighet. Då människor börjat springa efter jordelivet insåg de att den rättsskolan är en källa till Sunnah och korrekt förståelse, inte till pengar. Många som brukade följa den övergav den i hopp om arbete i domarkåren eller anställning. Följaktligen försvann den nästintill helt i Syrien i allmänhet och i Damaskus i synnerhet. Istället började den skina i Nadjd på den Arabiska halvön. Generösa människor började trycka rättsskolans böcker. De spenderade väldiga summor för att uppliva denna rättsskola och de gjorde så för Allâhs sak. Det enda de ville var att uppliva Salafs dogm och följeslagarnas och efterföljarnas väg. Må Allâh belöna och behandla dem väl för det.

Men vissa människor som bara efterapar och är förslavade av förstörda vanföreställningar och komplex ignorans förtalar dessa människor. De skrämmer iväg folk från dem. Det är ett bevis på att Allâh vill dessa människor väl. Han har skapat fiender till dem som sprider deras dygder utan att de lägger märke till det:

وَسَيَعْلَمُ الَّذِينَ ظَلَمُوا أَيَّ مُنقَلَبٍ يَنقَلِبُونَ

“Och de som har gjort sig skyldiga till orättmätiga angrepp skall få se vilken vändning deras liv kommer att ta!”1

De kan liknas vid dem som Ibn ´Asâkir nämnde i början av sin historiebok “Târîkh Dimashq” via Abû Yahyâ as-Sukkarî som sade:

“Jag gick in i Damaskus moské och såg hur folk satt i studiecirklar. Till denna stad kom flera följeslagare, tänkte jag för mig själv. Jag gick till en cirkel i vars mitt en gammal man satt och satte mig hos honom. En man som satt framför honom frågade honom: “Vem var ´Alî bin Abî Tâlib?” Den gamle sade: “En vekling. Han levde i Irak, fick med sig en grupp människor och ville bekriga de Troendes ledare, men Allâh gav honom seger mot denne.” Jag blev bedrövad och gick därifrån. Rätt som det var såg jag en annan gammal man stå och be mot en pelare. Han hade ett fint sätt, bad väl och såg bra ut. Jag berättade för honom att jag var från Irak och vad jag fick höra från den tidigare studiecirkeln. Då sade han: “Det finns några riktiga konstigheter i den här moskén. Jag har till och med hört att vissa förtalar Abû Muhammad al-Hadjdjâdj bin Yûsuf. Vem är ´Alî bin Abî Tâlib?” Sen brast han i gråt.”

Det enda dessa människor visste om ´Alî bin Abî Tâlib var vanföreställningar. De hade ingen kunskap om den riktige ´Alî. Samma sak kan sägas om de som förtalar människor som följer Salaf; människorna de förtalar finns egentligen inte, de utgår bara från sina vanföreställningar. Om de bara hade insett hur dessa människor verkligen är skulle de underordnat sig dem och tagit efter dem. Således har jag skrivit denna min bok, nämligen för att tjäna denna sanna rättsskola och medverka tillsammans med dem i att uppliva den, så att jag också kan belönas som de och erhålla samma godhet och välsignelse som de hoppas på.

126:227