De första muslimernas bön

Imâm Ismâ´îl bin Kathîr ad-Dimashqî (d. 774)

Tafsîr al-Qur’ân al-´Adhîm (4/291)

Allâh (tabârak wa ta´âlâ) sade:

فَاصْبِرْ عَلَى مَا يَقُولُونَ وَسَبِّحْ بِحَمْدِ رَبِّكَ قَبْلَ طُلُوعِ الشَّمْسِ وَقَبْلَ الْغُرُوبِ

BÄR därför med jämnmod vad de säger, och lova och prisa din Herre före solens uppgång och före nedgången.”1

Härda med beljugarnas ord och undvik dem på ett fint sätt:

وَسَبِّحْ بِحَمْدِ رَبِّكَ قَبْلَ طُلُوعِ الشَّمْسِ وَقَبْلَ الْغُرُوبِ

… och lova och prisa din Herre före solens uppgång och före nedgången.”

Innan Nattfärden var det obligatoriskt att be två gånger om dagen: en gång innan soluppgång under Fadjr och en gång innan solnedgång under ´Asr. Dessutom var profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) och hans samfund ålagda att be nattbönen ett år varefter hans samfunds plikt avskaffades. Därefter avskaffade Allâh (ta´âlâ) allt det i samband med Nattfärden med fem böner om dagen varav Fadjr och ´Asr är två av dem. De är bönerna innan soluppgång och solnedgång. Imâm Ahmad sade: Wakî´ berättade för oss: Ismâ´îl bin Abî Khâlid berättade för oss, från Qays bin Abî Hâzim, från Djarîr (radhiya Allâhu ´anh) som sade:

”En gång när vi reste med profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) tittade han på fullmånen och sade: ”Ni kommer sannerligen att få se er Herre med era ögon liksom ni ser den – inga svårigheter kommer ni att få uppleva med att se Honom. Om ni klarar av att be innan solen går upp och innan solnedgången så skall ni göra det.” Därefter läste han upp:

وَسَبِّحْ بِحَمْدِ رَبِّكَ قَبْلَ طُلُوعِ الشَّمْسِ وَقَبْلَ الْغُرُوبِ

”Och lova och prisa din Herre före solens uppgång och före nedgången.”2

150:39

2al-Bukhârî (554) och Muslim (633).