Imâm Muhammad bin Ahmad al-Qurtubî (d. 671)

al-Djâmi´ li Ahkâm-il-Qur’ân (15/484-485)

Allâh (tabârak wa ta´âlâ) sade:

وَالَّذِينَ لَا يَشْهَدُونَ الزُّورَ

”De som inte vittnar falskt.”1

De varken närvarar vid eller bevittnar lögn eller osanning. Falskhet åsyftar all osanning och allt förskönat bedrägeri. Den största formen av det är avguderi och högaktning av vederlikar. Så tolkade adh-Dhahhâk, Ibn Zayd och Ibn ´Abbâs det. I en annan av sina rapporteringar sade Ibn ´Abbâs att versen åsyftar avgudadyrkarnas högtider. Enligt ´Ikrimah handlar versen om ett spel som utövades under den förislamiska epoken. Mudjâhid sade att det är sång. Detsamma sade Muhammad bin al-Hanafiyyah. Ibn Djuraydj sade att det är lögn, vilket även rapporteras från Mudjâhid.